Vägbeskrivningen över telefonen lät ganska enkel. Dalhem är ju inte så stort och om huset ligger i närheten av skolan så finns det ju inte så mycket som kan gå fel.
Huset ligger verkligen mitt i, men undanskymt på en kufisk grusväg som går som ett u mellan några villor. I botten på u:et ligger Jannehags hus. Ett före detta småbruk från tidigt 1900-tal med en mindre lada och ett lustigt gästhus. För att inte tala om huvudbyggnaden. Elva olika takvinklar och inte ett standardmått så långt ögat ser.
Mamma Mia
Krumbuktigt var det redan innan Susanne och Jerry flyttade in, och inte har det blivit mer ordning på vinklarna efter deras tillbyggen.
- Det är praktiskt eftersom man bara behöver bygga två väggar vart man än vänder sig, säger Jerry och skrattar.
Han driver en målerifirma som sysslar med bland annat restaureringsmåleri. Ganska så mycket överallt i huset ser man spår av Jerrys pensel, vilket gör deras hem alldeles unikt.
I flera av rummen finns takmålningar som han gjort och i badrummet är det riktig medelhavskänsla á la filmen Mamma Mia. Fast det sistnämnda vill han knappt jag fotograferar eftersom det var ett experiment och lek för länge sedan. Det bryr jag mig föga om, för något liknande har jag aldrig sett, eller i vart fall inte i Dalhem.
Susanne jobbar med administration och sköter ekonomin i målerifirman, fast bara deltid. Resten av tiden jobbar hon på Sparbanken Gotland.
Hon är intresserad av inredning och har läst föremålsantikvariskt program vid Högskolan på Gotland. Auktioner och loppisar är därför väldigt poppis, och hemmet i Dalhem präglas av gammalt och blandat.
- Jag gillar saker från 1850-talet och framåt. 1900-talsformgivningen är häftig, men det gäller att sätta sakerna i rätt sammanhang. Jag blandar stilarna eftersom jag inte vill att det ska bli en museal känsla, säger Susanne.
Huset köpte Jerry och Susanne 1992. Då bodde de tillsammans i en lägenhet bara några meter härifrån.
De hade letat ett tag efter ett hus med en verkstad, eftersom Jerry behövde det för sitt måleri. Men de hade aldrig tänkt på att leta på sin egen bakgård.
- När vi köpte det flyttade vi in i gästhuset eftersom här var i princip obeboeligt, berättar paret Jannehag.
Varken vatten eller el fanns indraget i bostaden, och fasaden var täckt med eternit. Under tre år renoverade de huset, bytte eterniten mot träpanel enligt hur huset såg ut innan, och till slut kunde de flytta in lagom till första sonen föddes.
Orangeri
Huset är på 109 kvadratmeter men ser större ut. Det senaste tillbygget har högt i tak och fungerar som hall, gym, tvättstuga och blomsterfixarrum, och längst upp mot taket på en gren, sitter en gammal uppstoppad rovfågel och håller de högst levande zebrafinkarna på sin vakt.
Ett inglasat uterum har de också byggt och fungerar som orangeri. Trädgård och växter är nämligen ett annat stort intresse Susanne har, som besviket tittar ut över trädgården och konstaterar att våren inte satt fart än.
Prioriteringen under renoveringen var stort kök och stort badrum. Köket är samlingsplatsen i huset, och så fort de får besök samlas alla där.
Ändå finns det inte en enda yta som paret inte utnyttjar.
- Vi behöver allt utrymme här, och det blir fullt rätt fort med två söner, säger Susanne.
Udda i ladan
Som tur är finns även gästhuset där paret bodde under renoveringen. Den byggnaden är också väldigt lustig med sina fem olika plan. Nu senast användes gästhuset av ena sonen då han och kompisarna hade LAN-party (local area network i datorsammanhang).
I ladan på tomten har Jerry sin måleriverkstad. Finns det udda saker inne i huset så är det ingenting i jämförelse med vad som finns i ladan. Här har Jerry och hans kollegor låtit fantasin flöda och testat olika måleritekniker på väggar och tak.
Min blick fastnar direkt på en vacker spegeldörr omringad av en vägg med gammal och sprucken puts.
Fejk. Fusk. Illusion.
Jerry visar på dörren som bara är frigolit, och den gamla fina stenväggen där putsen lossnat är också den bara påhitt. Likadant är det med den stora rostiga ståldörren som leder in till en annan del av verkstaden. Också den fusk. Inte ens om du lägger näsan mot den kan du se att den är falsk. Du måste knacka på den för att höra att den är ihålig.
- Man måste ha duktig fantasi för att hålla på med dekorativt måleri. Men jag får god hjälp, säger Jerry och tittar menande på sin fru.