Vecka efter vecka terroriserade vi de gotländska mäklarna om de fått in något objekt med stort renoveringsbehov. "Vi vill ha något i rätt dåligt skick och med mycket uthus" löd mitt mantra. Så en dag blev vi bönhörda, mäklaren trodde att han hittat något till oss.
Vi åkte dit. En gård på landet med sju byggnader: mangårdsbyggnad, flygel, smedja, hönshus, lada, uthus och ladugård. Vi synade och granskade, inför mäklaren anlade vi bistra miner. Nej, oj vad mycket jobb, titta där var det fel och där. När vi väl kom hem tjöt vi: det vill vi ha!
Huset blev vårt och jag skickade hem en taffligt gjord videofilm till släktingar i Norrbotten för att visa vårt nya hem. Min mormor brast i gråt när hon såg vad vi köpt och tyckte synd om oss: "Vojne, wo myche arbeit!"
Jag har under alla dessa år: spacklat, rivit, sågat, svurit, burit och stretat. Knackat ur pappspik, blivit en jäkel på att kitta fönster, fått en vän i hammaren och är en fena på att stapla ved.
Har målat, putsat, spikat, räfsat, kärrat, lagat, letat och stretat. Jag har burit gasmask, skyddsoverall, toppluva, huckle, knäskydd, munskydd, med eller utan handskar. Har rakat ner gammalt hö och rivit ett gigantiskt höloft, forslat sten och skottat kolstybb. Jag har brustit i gråt när jag fått kaffegäster för att jag inte haft varmvatten att diska i efteråt. Har skrikit "helvetes-jävla-skit" när hammaren träffat fel och fått vätskefyllda blåsor på händerna.
Jag har också lyckligt tagit långduschar efter att jordvärmen installerats och SOM jag njutit av det nya köket. Ute har det planterats träd som vuxit sig stora, satts tulpanlökar och skapats en kryddträdgård. Höjdrädslan har förträngts uppe på stegen när ladugården rödmålats och en vecka efter andra barnet fötts var det upp på en stege igen för att måla om alla fönster.
Jag har lärt mig så otroligt mycket men grejen är den att jag inte har gjort det ensam - utan sida vid sida med min sambo.
För snart tjugo år sedan blev vi husägare.
Visst, är det dags att i vissa avseenden gå in på ett andra varv och så att säga" klättra upp på stegen igen" men jag är så in i bomben stolt över vad vi uträttat.
Ingen behöver brista i gråt om vi skulle göra en film om vårt hem nu.