Ett hus med många historier

Att spara och återanvända är något Ulrika Mebus vurmar för. Gården hon och hennes man köpte för cirka åtta år sedan har renoverats med omsorg. Hur gammal gården är vet hon inte säkert, troligen 1700-tal. Men på 1940-talet genomgick gården, som så många andra gotländska hus, en totalrenovering. Fönstren moderniserades och spröjsen försvann; taket byttes till plåt (?); stenväggarna fick spont och masonit på insidan; fönster och väggar flyttades.

- De blåste ut det mesta och behöll bara stomme, tak och bjälklag och byggde i stort sett ett nytt 1940-tals hus på insidan, säger Ulrika Mebus.

40-talskök
Köket går fortfarande i 40-talsstil, med gedigna köksskåp med blanka handtag och lås. Arbetsbänken är klädd med tidstypisk lackad masonit.

- Jag tycker att det är viktigt att man hejdar sig precis i början, att man tar sig tid att lära känna huset och dess kvaliteter, säger Ulrika Mebus som arbetar med byggnadsvård och rådgivning på Gotlands museum.

Resten av huset har restaurerats till i huvudsak 1800-talsstil, men köket har fått stanna i 1940-talet.

- Ett platsbyggt kök i massivt trä, det är ju korkat att dra ut nånting sånt och stoppa in ett Ikeakök istället! Det här köket har hållit i 70 år, men det var bara att slipa upp och måla, så var det som nytt igen. Det görs för många förhastade saker, utan att man frågar sig: Vad är det här för ett hus, vilka kvaliteter finns i de olika tidsskikten?, säger hon.

De främmande orden rinner ur henne: material, tekniker och färger som använts under husets renovering. Hon kan förstås en hel del om byggnadshistoria och hur man kan använda gamla tekniker även i dag.

Fråga om råd
Kanske har man ett "sönderrenoverat" hus och vill ta tillbaka något av det gamla och genuint gotländska. Ulrika Mebus tycker att man ska fråga sig fram och be om råd, gärna se hur andra har gjort.

- Man kan alltid vända sig till Gotlands museum. Vi har ett uppdrag att fungera rådgivande, säger Ulrika Mebus.

Hon påpekar att många nog tror att museet har någon slags myndighetsfunktion, att man är rädd för att be om råd för att man tror att museet kan förbjuda ingrepp i ett hus för att det skulle ändra husets karaktär. Men Gotlands museum har ingen beslutsfunktion, som exempelvis regionens byggnadsnämnd eller länsstyrelsen har.

Ett annat tips är att låta sig inspireras av exempelvis Stefan Haases och Göran Ströms böcker om gotländsk byggnadshistoria: Byggningar u häusar (2004) och Gotländska rum - mellan farstu och brudkammare (2009).

Kakelugn från Sudret
Det stora vardagsrummet på nedervåningen var tidigare två rum, men en vägg mitt i rummet har tagits bort. Den borttagna väggen visade sig vara bärande och fick därför växlas av med kraftiga balkar.

Där väggen tidigare stod står nu en kakelugn, som monterats ner från en gård i Havdhem. Ornamentet av en fruktkorg mitt på är inte original, utan har tillverkats av kakelugnsmakare Nils Ljung, efter Ulrika Mebus beställning. Ornamentet var typiskt för kakelugnsmakarna Berg, fyra bröder som verkade på Gotland under 1800-talet.

Innerväggarna av träspont har nätats och putsats med kalkbruk för att sedan målas med kalkfärg. En rosa ton av järnoxid upptill och en mörk gråblå nertill av kimrök, alltstå sot eller kolpulver. Socklarna är målade med linoljefärg, egenhändigt blandad av linolja, kimrök och vitt pigment.

När träsponten delvis togs bort fick familjen Mebus flera glada överraskningar. Över de djupa fönstren var nischerna valvformade och i ytterväggarna upptäcktes flera väggskåp.

- Det fönstret var igenbyggt. Man hade fyllt nischen med stora stenblock, förklarar Ulrika Mebus och pekar på det fönster som vetter mot baksidan och den gamla fruktträdgården.

Det vilar ett stort lugn över det gamla huset, som nog inte enbart beror på de dämpade färgerna inomhus och de mycket gamla träden utanför.

- När vi skulle flytta in så frågade jag Ragnhild som bodde här tidigare om hurdant huset är. "Det är ett snällt hus, det här", svarade hon och det stämmer, säger Ulrika Mebus och ser sig nöjd omkring.

Text: Mona Staflin
mona.staflin@gotlandsmedia.se
Foto: Ida Madsen
ida.madsen@gotlandsmedia.se