I Fardhem socken på södra Gotland fann Ulf och Marianne Carlsson efter mycket letande sitt livs projekt. Det var i mitten av 80-talet då familjen sålde kedjehuset i Sorunda utanför Nynäshamn och köpte en lägenhet i Visby för att slippa pendlandet till visningar i jakten på sitt drömhem.
Inte till salu
Den gamla gotlandsgården Överburge i Fardhem var egentligen inte till salu, men familjen Carlsson fick på omvägar nys om den och övertalade den dåvarande ägaren, som just köpt det för att ha som sommarviste, till att sälja.
- Det första vi fick göra var att hugga ner de träd som blockerade ingången, berättar Marianne med ett leende.
Hon kan knappt förklara vilket risigt skick gården var i. Förutom skogen som blockerade dörren fanns varken vatten eller el indraget, och i den gamla ladan hade både tak och delar av väggarna rasat in.
Alfreds örtagård
I dag är ruinen av den gamla ladan en del av verksamheten på gården. Här odlar Marianne örter och medicinalväxter som hon säljer i butiken, men här bor även Alfred Nobel. Han är familjens kelgris och är av modellen ocicat. Alltså en katt.
Renoveringen av Överburge har skett lite pö om pö, och allteftersom arbetet fortskridit har också intresset för byggnadsvård vuxit sig starkare.
Säljer eget
- I början när vi letade byggnadsvårdsmaterial gick det nästan inte att få tag på här på Gotland, berättar Marianne.
De gjorde slag i saken och i dag är deras intresse integrerat i verksamheten i form av butiks- och internetförsäljning av allehanda byggnadsvårdsattiraljer.
Slag i saken gjorde de även med repslageriet där Ulf bokstavligt talat håller i trådarna. Här spinner han kabelgarn för repslagning av både hampa lin och tagel. Av det tillverkar han tågvirke på repslagarbanan som är 100 meter lång.
Det gamla boningshuset är gårdens stolthet. Marianne och Ulf visste hela tiden att det var en gammal kalkstensgård de skulle ha. Här har de så långt det varit praktiskt görbart hållit sig till traditionella material och tekniker för att få huset beboeligt.
Övervåningen som tidigare var sädesmagasin har inretts, och nere har gammelköket och hallen lämnats oisolerat för att så långt det går bevara huset karaktär.
- I huset visste vi exakt hur vi ville ha det, men det andra har tagit lite tid, berättar Marianne.
Den gamla snickarboden var i riktigt dåligt skick, och där tog det en god stund innan de visste hur de skulle göra för att få den i ordning. Liksom ekonomibyggnaderna som nu blivit butik, repslageri, örtagård och hemviste åt självaste Alfred Nobel.
Allt har fått ta sin tid, och ännu finns det saker att göra både inne och ute.
Mycket trädgård
Mariannes örtagård är så mycket mer än vad som ryms innanför de gamla ladugårdsväggarna.
Stora rabatter i trädgården vittnar om hennes passion, som hon med all sannolikhet ärvt av sin far som var trädgårdsmästare. Och bakom knuten växer åtta störar humle som ett minne av svunna tider då varje hemman enligt lag skulle odla och leverera viss mängd humle till ölbryggning.
Växterna i Mariannes trädgård är ungefär 50 procent ätbara och 50 procent medicinalväxter. Det är inget litet jobb att sköta.
- Under sommaren går jag upp och vattnar och rensar ogräs varje morgon mellan sju och nio.
Men det är nu på vårkanten som den stora glädjen infinner sig, när hon för varje dag som går ser hur allt börjar växa och ta form. Det är för henne den största behållningen.
- Det är nu man får hopp om livet igen.