Färg är som musik

"Bara så du vet - det kan bli lite svårt att få den starka färgen att täcka", ropar expediten i färgaffären, just som jag ska gå mot kassan och betala. Där står jag med tre liter nybruten färg i kundvagnen, och först då passar han på att varna. Så är det med knallgrönt. Men vad menar han egentligen? Kommer det att bli flammigt? Kommer grundfärgen att lysa igenom?
I den stunden börjar jag ångra hela färgprojektet och önskar att jag, min trista, vana trogen, hade tagit en burk med en vit nyans.

Att måla vitt ger aldrig några problem, varken tekniskt eller mentalt. Man får inga obehagliga överraskningar och gör ingen människa förnär.
I färgbutiken är det lätt att fega ur, speciellt med hundra nyanser av rött, grönt, gult och blått framför sig. Då önskar jag att mina lärare i skolan aldrig lärt mig att vissa färger inte passar ihop. Vetskapen att färger förändras i varandras sällskap gör mig osäker.
Då är det mera säkert, men fegt, att bekänna sig till den minimalistiska, nordiska traditionen.

Vågar ha färger
En som inte faller för den vita tryggheten är Madelene Gesar. Hon är inredare och har troligen ett av Uppsalas mest färgstarka hem. Hon blandar stilar, mönster och färger hejvilt på ett genomtänkt sätt (se sidorna 4 till 7).
Själv skulle jag vilja vara lite mera som hon är.
Kan bara tillägga att den knallgröna färgen blev toppen. Tre liter räckte till insidan av två garderober. Och numera är det kul att öppna garderoben på morgonen, även om kläderna sett sina bästa dagar. Färg påverkar känslor, precis som musik.