En gång i tiden var Rosendal i Follingbo en av Gotlands största herrgårdar och drevs av den framgångsrike handelsmannen Jacob Dubbe. I dag är mangårdsbyggnaden en tredjedel så stor som den var på den tiden, alltså "bara" 350 kvadratmeter. Sedan 1987 bor Åsa och Stefan Svensson i den del som återuppbyggdes efter den stora branden 1920.
Åsa och Stefan flyttade in i huset sju år efter att Stefans föräldrar hade köpt gården. Det var i renoveringsbehov och med gemensamma krafter har familjen fått huset i gott skick. Det första de gjorde var att putsa huset, det fanns vid det tillfället knappt någon puts kvar.
- Så här i efterhand kan jag säga att spritputs inte var det bästa men det tyckte man då. Många gårdar ser ut så när de har blivit renoverade under -70 eller -80-talen, berättar Åsa Svensson.
Ett annat jätteprojekt var att ta hål i den högra gavelns tjocka stenvägg för att kunna ta ut den enorma oljepannan som stod precis vid ingången. Hålet gjordes sedan om till dörr och är i dag den ingång som används till vardags. Alla fönster är renoverade efter hur det en gång hade sett ut. Kök och badrum har bytt plats med varandra, ja, till och med våning.
Fick nytt namn
Paret äger gården och driver lantbruk tillsammans med Stefans bror som har gården intill, de odlar främst potatis. Åsa är sjuksköterska på akutmottagningen vid Visby lasarett. De har tre barn varav de två äldsta Oscar, 23, och Gabrielle, 21, är utflugna och bor för närvarande på fastlandet. Carl, 17, bor fortfarande hemma och går Lövsta naturbruksgymnasium.
Gården hette från början Ungbåtels. När handelsmannen Jacob Dubbe, som genom att gifta sig med dottern (Anna Bothilda Torsman) i huset tog över gården, bestämde han att det skulle heta Rosendal.
Alla kvadratmeter i huset kommer till användning. Åsa är från Skåne och familjen får ofta besök av släktingar därifrån. Att byggnaden slukar folk är tydligt. En ung man kommer mitt under intervjun nedför trappan, det är en kusin till Åsas och Stefans barn som är här och säsongsarbetar på gården. Och när vi går två trappor upp kommer vi till gästrummet där Åsas mamma sitter i en korgstol och handarbetar, hon är på besök från Skåne.
Huset brinner
Ruinen från den nedbrunna delen av herrgården vittnar om att det en gång var ett riktigt ståtligt hus. Det är ståtligt i dag också, men vetskapen om att huset en gång hade 30 rum får fantasin att skena iväg. Trots prakten var det ett hus med mycket smärta innanför väggarna. Paret Jacob och Anna Dubbe fick sammanlagt tre barn, tre döttrar som alla som dog tidigt. Den äldsta blev bara fem år gammal, den yngsta dog samma dag hon föddes.
Berättelser om att Jacob Dubbe inte var den vänligaste av människor har förutom dessa tragiska öden även gett upphov till vissa rykten kring Rosendal, inte minst för brändernas skull.
Den första branden inträffade 1902. Huset byggdes upp igen. Den andra och riktigt stora branden 1920, tog nästan hela huset, en tredjedel kunde man bygga upp igen. Åsa berättar att det går rykten om att den som bygger upp huset en tredje gång ska drabbas av en ond bråd död. Farmodern i en till några av hennes och Stefans vänner tyckte det var förfärligt att de skulle flytta in i huset.
- Det var det kusligaste hon kunde tänka sig. Det finns historier om att när det brann såg man Jacob Dubbe skrattandes cykla borta vid stallet. Många frågar oss om det spökar här, men det har vi inte känt av.
Spegel, spegel...
Av den gamla ruinen skulle man kunna göra ett fantastiskt uterum eller orangeri. Tankar på det finns, men liksom i alla andra gamla hus finns det alltid saker som måste gå före drömmarna.
- Vi ska måla om i sällskapsrummet och göra om spisen som är satt på 50-talet. Den fungerar dåligt och den är inte heller tidstypiskt med huset.
Bredvid spisen hänger en stor spegel med tvådelat glas och Åsa har fått berättat för sig att den kan komma från Dubbes tid. I så fall är det en spegel som har varit med om mycket.