Nej, det handlar snarare om atmosfären och bemötandet. Den varma humor och blick som finns hos ägarna Fhebe och Bertil Olsson.
Det var för trettiofem år sedan, 1978, som Fhebe och Bertil Olsson köpte Hajslunds i Havdhem och det fanns faktiskt de som tyckte att paret Olsson var galna. De ägde då en modern, lättskött och praktisk villa inne i Havdhem, Hajslunds däremot behövde en rejäl upprustning. Bara trädgården var så igenvuxen med sly att man inte kunde se gårdens alla byggnader på håll.
– Det är hemskt att tänka tillbaka på hur mycket jobb det har varit men vi gjorde det med glädje, säger Fhebe.
Hon är en kvinna som har lätt till skratt och det är precis vad hon gör när hon säger det, hon skrattar gott och det är uppenbart att hon inte har ångrat sig.
Hon reser sig upp och lägger i en ny vedklamp i den gamla gjutjärnskaminen och jag ser mig runt. Det är nästan som ett besök på ett levande museum, allt är rustikt och välgjort. Från de breda golvplanken med smidda spikar till utformningen av taklisterna. Ovanför huvudingången står årtalet 1772 inristat i en sandsten ovanför dörren och de äldsta delarna tros vara byggda då även om själva övervåningen på huset kom på plats 1801.
Allt, med betoning på allt, från linoljefärg till väggar, tak och möbler, har Bertil och hon fixat själva. ”Det som inte Bertil kan laga, det går inte att laga” säger Fhebe och nickar bekräftande mot Bertil.
– Jo, alla möbler här inne har jag fixat till, jag har fått tag i många halvdassiga möbler som jag har lagat, instämmer han och berättar hur det tog hela fjorton dagar att på kvällstid efter jobbet göra rent takbjälkarna i sovrummet från den påklistrade pappen.
Fikadags
Klockan är runt tio och det är framdukat till klucko tei-fika, ljusen fladdrar stilla på det stora slagbordet.
– Det här slagbordet är fullt i mack-hål men det är fint tycker jag, det pratar varje dag, säger Fhebe och nu skrattar hon igen och illustrerar genom att visa hur den lite skeva bordsskivan rör sig när hon ställer ner kaffekoppen.
Museum
Fhebe och Bertil Olsson är i dag båda pensionärer. De har tre utflyttade vuxna barn, två katter, gotlandshöns och tamkaniner. Till gården hör en stor ladugård där Bertil har ett personligt nostalgimuseum som han håller öppet vid förfrågan.
På uppfarten till gården har därför Bertil egenhändigt gjort en varningsskylt för hönsen, så att ingen av museibesökarna ska råka köra över dem, och i ladugårdsporten finns en liten lucka så att en förvildad kanin kan ta sig in för skydd. Detsamma gäller parets båda katter, de får sitt vatten i en vacker glasskål på ett av salsborden. Det finns liksom omtanke och hjärterum för många.
Livet har bitvis varit tufft för både Bertil och Fhebe, med problem med hälsan, det pratar de öppet om. Gott humör och att både göra saker tillsammans och var för sig har gjort att de tagit motgångar med ro och även hållit ihop i alla år. De har varit gifta i över 50 år och tillsammans i 55.
Lycka
Vi har kommit in på det där med tillvarons mening och båda två är säkra på vad de tycker. Utan tvekan förklarar Bertil att han älskar att jobba.
Runt om på Hajslunds står det kvistar och blommor som vittnar om Fhebes passion. Olika blomarrangemang som hon har skapat efter att ha hämtat växter i omgivningen och som skulle göra stora museer som Waldemarsudde i Stockholm gröna av avund.
– Livet för Bertil har alltid varit att arbeta och jag har älskat blommor ända sedan jag var liten. För mig är livet naturen, säger Fhebe.