Brevpressarna står prydligt uppställda i långa rader i specialbyggda hyllor i villan i Stenkumla. Några har hamnat i fönsterkarmen och glöder när dagsljuset silas genom glasmassan. Många är rena konstverk och vittnar om en tid då det var något alldeles extra att motta ett brev.
Brevpressar började att tillverkas i mitten på 1800-talet men tillverkningen ebbade ut i början på 1900-talet. Idag finns det brevpressar som går miljonbelopp på auktioner, även om det är ovanligt.
- Man varken röker eller dricker eller reser. Något måste man hålla på med, säger Anne-Marie enkelt som en förklaring till varför hon gillar så att samla på saker.
Både maken Alf, eller "Alfen" som Anne-Marie kallar honom, gillar att åka runt på auktioner och auktionsvisningar. De gillar även att läsa om gamla saker och prenumererar på antiktidningar och är bland annat medlem i Titanicsällskapet. Intresset för att samla startade redan på 1960-talet och de äger i dag stora samlingar. Förutom brevpressar så samlar Anne-Marie även på bland annat kaffekannor och flussvaser. Alf gillar bilar och har en T-Ford i toppskick i garaget men även skalenliga modellbilar prydligt uppställda i skåp med glasdörrar. Där har han även en kamerasamling på cirka 350 kameror som får lov att stå framme. Totalt äger han runt 500 kameror däribland flera små spionkameror.
De båda träffades när de var i 15-årsåldern. Idag är de 78 och 79 år och har varit gifta i 51 år. Anne-Marie jobbade i unga år i en leksaksaffär och hade gärna fortsatt eftersom hon älskar leksaker men lönen var så dålig att hon var tvungen att byta jobb. Därefter blev det många år på ett bryggeri i Visby.
- Jag har även dille på nallar och gillar miniatyrer, säger Anne-Marie och stryker försiktigt en jättenalle som ett av barnbarnen fick en gång men som idag får sitta i en stol hemma hos mormor och morfar.
Mjuka som nallebjörnar är också parets två perserkatter, Jasmine och Tutti-Frutti, som ligger som plyschkuddar i soffan. Anne-Marie älskar djur och gärna katter. Många av de föremål hon samlar är just katter. Hon äger exempelvis en värdefull och gedigen samling av katter signerade Lisa Larson.
- Jag har alltid velat ha mycket av allting, säger hon och ler.
Alf har under sin livstid jobbat mycket och hårt. Han "började med kvasten och har gått hela vägen till att bli min egen" som han beskriver det.
- Det blev 54 år som anställd och egen, säger han och berättar sedan om livet som pensionär. Han gillar att vara ute och en dag i veckan njuter han att med bilintresserade vänner renovera den så kallade "Snäckbussen" med ett gäng pensionärer i Endre.
Både Anne-Marie och Alf gillar att pyssla med sina samlingar, det blir en liten stund varje dag. Bland annat gäller det att damma och hålla rent i hyllorna.
Sedan har vi det där med Anne-Maries samling av konstverk på kroppen. Sin första tatuering gjorde hon sent i livet, när hon fyllde 60 år.
- Jag trodde först att jag fick en ansiktsbehandling, berättar hon.
- Jag blev jätteglad men sedan såg jag att det var en tatuering. Min dotter sa att "det har du ju alltid önskat dig".
Först tvekade Anne-Marie om hon skulle våga men sedan blev det av, den första blev efter ett motiv av ett lejon från tidningen Året Runt. Därefter har det blivit många fler.
Synpunkterna på tatueringarna har varit många bland de jämnåriga vännerna. Anne-Marie berättar att en del, till att börja, reagerade lite negativt men att de nu har vant sig. Stolt visar hon mig en spyfluga som liksom slagit sig ned på ena axeln.
- Jag är udda, inte lik någon annan, säger Anne-Marie och ögonen glittrar mot den rosa tröjan där några tatuerade katter kikar fram i tröjkanten.
eva.hc.nystrom@gotlandsmedia.se