Reportage från tidningen Bo Bra
Redan när Ann Jakobsson gör i ordning fikabrödet genom att sikta florsocker över rulltårtbitarna förstår jag att hon har sinne för detaljer. Medan kaffet strilar genom filtret går jag på upptäcktsfärd genom huset.
Färgskalan är genomgående svart och vitt. Inramningen med väggar, tak och golv är vit. Flera möbler är svarta. Gamla fina skåp och slagbord som ser ut att ha använts sedan generationer tillbaka. Här bor Ann Jakobsson från Lye och Niclas Hoffman från Stånga.
Niclas jobbar den här dagen och Ann, som på distans studerar till gymnasielärare tar emot. Och så lilla hunden förstås, Jack russel-valpen Vega, som står på övervåningen och gnäller längtande ned mot oss på nedervåningen. Han vågar inte gå ned för den stora trappan och det är förståeligt, det är en lätt svindelkänsla att bara titta på den.
Plats för kreativitet
Precis som det brukar vara i gamla församlingshus består huvuddelen av ett enormt rum med rejäl takhöjd. Där är matplats, tv-hörna och kamin som ger skön värme ut i salen och upp till sovrum och arbetsplats en trappa upp.
Ann Jakobsson är en typisk återvändare. Efter gymnasiet drog hon raskt iväg på äventyr, bland annat för att arbeta som barnflicka och vara utbytesstudent i USA och för att plugga italienska i Italien. Det blev också en period i Stockholm där hon träffade kärleken i en annan gotlänning som hon flyttade hem till Gotland med och de fick två barn ihop; Tor, 7 år, och Romeo som nu är 5 år.
– Jag trodde aldrig att jag skulle komma tillbaka till Gotland. Det trodde ingen av mina kompisar men nu är nästan alla här igen, säger Ann Jakobsson.
Ibland kommer längtan efter storstadspuls men det dröjer inte länge innan hon vill tillbaka till lugnet igen.
– Suget mättas snabbt när man väl är i en större stad och jag skulle aldrig kunna tänka mig att bo där med barnen, säger Ann.
Förhållandet med pappan till de två första barnen sprack och så småningom fick Ann sitt tredje barn, lilla Lola-Frances som blir två i april, med sin nuvarande sambo Niclas. De var också de som köpte församlingshuset ihop.
Tio veckor var allt
Första tiden från dagen då de vann budgivningen i mars 2013 blev hektisk. Ann var höggravid och tio veckor var allt de hade på sig för renovering innan det var dags att lämna lägenheten och flytta in i huset.
Att Nicklas är byggare till yrket var en solklar förutsättning för att den planen skulle hålla och han jobbade dag och natt med huset, men utan hjälp av nära och kära hade det inte gått. Ett av de största projekten var trappan. Nicklas ritade den och hans pappa, också byggarbetare, svetsade tillsammans med sin kompis den enorma trappan som väger 800 kilo.
Sammanlagt har renoveringen inte gått på mer än cirka 200 000 kronor.
– Vi har vridit och vänt på allt och använt gamla material och arvegods. Klädförvaringen i hallen består av gamla militärskåp som sedan rivning av en barack har använts som foderskåp hos Anns föräldrar och fungerar nu som förvaring av ytterkläder.
Att måla gammalt arvegods svart har inte alltid varit det lättaste beslutet. Ibland har det tagit flera år för Ann att fundera klart innan hon kunnat ta fram pensel och en burk målarfärg. Matsalsbordet rör hon dock inte, det kommer fortsatt att vara oljat men har genom avlutning befriats från en tidigare blå färg.
Avvägning
Det är sparsamt med smågrejer i huset. Ann berättar att hon vill ha det så avskalat som möjligt. Hon pekar ursäktande på ett hörn av tv-bänken där det står fyra värmeljushållare, för mycket krafs tycker hon. På köksbänken är det tydligen lite väl mycket också, men där står inget annat än en kaffebryggare och en fruktskål. Med det här är inte sagt att det är ett trist hem, bara väl planerat med förvaring och välbalanserat med inredningsdetaljer som då och då byts ut. Bland annat förnyar Ann soffan till och från och byter ljuskällor efter säsong.
– Jag har säkert hundratals kuddfodral och ljusstakar, ett helt skåp fullt.
Barnrummet till minstingen är visserligen under arbete, i övrigt är allt fix och färdigt interiört, men när jag frågar Ann om hon kan njuta av att de faktiskt har det riktigt fint hemma så är hon något tveksam.
– Nej, jag blir aldrig nöjd men det är härligt att tänka tillbaka på hur glada vi var när vi köpte huset även om det inte alls var i vår stil då. Men visst, en fredagskväll när huset är städat och helgen kommer, då kan jag tänka ”vad bra vi har det”.
Nästa projekt är utsidan. Huset ska få vit puts och en uteplats med gotländsk kalksten ska också ta form.
– Och jag drömmer om en pool, säger Ann.
När den är klar flyttar ni säkert till nästa renoveringsprojekt, säger jag lite skämtsamt och Ann svarar helt ärligt:
– Ja, så är det nog.