Hon vill bygga ett hus till sig själv. Där ska hon sitta och må gott. Vara hemma. Njuta av livet. Gå ut på verandan och sträcka på sig, titta ut över vattnet, gå in, sätta på tevatten. Basta och bada i älven! Ett litet, litet bibliotek, egentligen kanske mer några hyllor i ett allrum, en öppen spis, ett stort kök. Ett himmelrike i vardagen.
Vi ska laga mat och stöka ner i det stora köket och sen efteråt kanske vi sätter oss vid stranden och tar en liten sup. Sweet life. Herregud vad jag längtar. För att det betyder så mycket. Hon har haft allt det där tidigare, en alldeles egen bondgård, röda hus med vita knutar, hästar och höbärgning och barn med rosiga kinder. Någon strand fanns det inte och bastu blev det aldrig. Men ändå. Min mamma är gjord för att bo på landet bland träd och tystnad. Jag vet ingen annan som så exalterat pratar om månen och stjärnbilderna. Efter ett tag får jag nackspärr men mamma kan stå där i mörkret hur länge som helst och stirra upp i himlen.
Tomtmarken finns redan. Med björkar och granar och Torneälven, alltihop. Allt man kan tänkas behöva. Utom själva huset. Javisst, det behöver grävas ett dike och ja, visst ska hela tomten vändas upp och ner. Jord ska fyllas på, träd ska röjas undan, en grund läggas. Bygglov ska sökas och brunnen borras och huvudet ska hinna explodera några gånger innan huset är på plats.
Mamma blir stressad och irriterad av alla välmenande människor med duktigt driv i kroppen som undrar om det inte är klart snart, om hon inte börjat, hur långt har hon kommit egentligen. Sköt era egna drömmar, tänker jag. Själv vill mamma låta det ta den tid som krävs. Vi åker omvägar för att titta på andras hus, hämtar inspiration, planerar hur fönstren ska se ut och om brädorna ska vara liggande eller stående, om öppna spisen ska vara i köket eller vardagsrummet eller mittemellan. Tittar på bilder och skisser, pratar och drömmer. Suger på karamellen liksom. Men jag vet att hon också är otålig. Att det är svårt att smälla upp ett hus bara sådär när man är själv med jobbet. Att hon vill hinna betala av på andra lån innan det blir dags för ett nytt, att tid är pengar och att ett hus kostar en miljon eller två.
Min vän Olov har en kompis som har byggt sitt eget hus. Hon har dragit rör och slagit upp väggar, rubbet. Nu bor hon där i sitt hus och vet att det är hennes, ända från grunden, hon vet hur det ser ut exakt överallt. Jag önskar att jag kunde bygga hus. Jag vill vara en redig dotter och bygga ett hus till min mamma. Hur vill du ha det? Inga problem, jag fixar det. Så kunde vi sitta där, med värkande och trötta kroppar för jag antar att det är så kropparna blir efter att man byggt hus, och smutta på var sitt glas portvin.