"Gotlands finaste hus till salu". Så stod det i en annons 1986 när By i Eke skulle säljas. En av intressenterna var läkaren Carl Dahlborn från Stockholm. Han hade inte möjlighet att åka och titta på fastigheten förrän den hade blivit såld till en annan spekulant.
- Jag åkte ändå och tittade på det och såg potentialen. Så jag skrev till mäklaren och berättade att om gården skulle bli till salu igen var jag intresserad.
Kort därpå, redan samma år, var den till salu igen och Carl Dahlborn slog till direkt.
- Jag funderade inte ens på saken utan sa "jag tar det".
Hjälp av spågumma
Att gården heter By kan bero på att den förr låg mer centralt i Eke, i närheten av kyrkan. Enligt sägen brann gården upprepade gånger och till slut rådfrågade ägaren en spågumma. Hon sa att By låg för nära kyrkan som stördes av kornas råmande. Hennes ord togs på största allvar och gården flyttades till den plats den i dag ligger och har sedan dess inte drabbats av någon omfattande brand.
Vilket år By gård har som "födelseår" är okänt. Men att den låg på sin nuvarande plats finns registrerat i dokument som skrevs i samband med en skattläggning 1703 samt en skattevärdering 1759. De båda flyglarna är troligtvis byggda under 1770-talet och den södra har unika väggmålningar från slutet av 1700-talet.
Mangårdsbyggnadens övervåning byggdes som en "gäst- och festvåning" i slutet av 1800-talet. Att det är en tillbyggnad ser man på fönstren som är rektangulära jämfört med undervåningens kvadratiska fönster.
Unikt med gården är att den är kringbyggd vilket inte längre är så vanligt på Gotland.
Varken möbler eller inventarier fanns kvar när Carl Dahlborn köpte gården men han har hittat många enkla äldre möbler på auktioner och hos antikhandlare, som passar i ett gammalt gotlandshus. Av interiören är en del nybyggt med en stil som inte stör helhetsintrycket.
- Man kan ju inte bo i en museigård. Det ska vara både genuint och funktionellt.
Tanken är svindlande när han går igenom en bråkdel av allt som har renoverats och installerats.
- Men nu är det nästan färdigt, säger han och tillägger hurtigt:
- När det är färdigt måste man börja om från början igen.
Det där med från början är en stor överdrift. När Carl Dahlborn tog över nyckeln till gården var renovering påbörjad men mycket återstod att göra både på boningshus och i ladugårdar. Ett renoveringsobjekt som det brukar heta. Att hamna i det stadiet igen är inte aktuellt.
Startade lantbruk
Under de första 20 åren som ägare av By drev han lantbruk med lamm och nötkreatur. Dottern hade även ett par hästar. Det var en intensiv period då han pendlade mellan sin kirurgtjänst på Sophiahemmet i Stockholm och att vara bonde på Gotland men han hade god hjälp.
- Jag arbetade med en väldigt duktig gotländsk dräng som hette Bengt. Han skämdes inte för att kalla sig dräng. Bengt stod för förståndet och arbetsinsatserna och jag stod för kostnaderna.
När Carl Dahlborn berättar om drängen Bengt gör han det med värme och beundran i rösten och jag anar saknaden efter den där tiden då gården var full av ljud från djur, människor och maskiner. Nu är företaget nedlagt och sedan några år arrenderar grannbonden mark för bete till sina lamm och kor så något bräkande och råmande kan man i alla fall höra då och då.
Dagbok från förr
Vi står på gårdsplanen och pratar en bra stund innan vi går in. Carl Dahlborn berättar och pekar och jag står bredvid och lyssnar fascinerat på berättelserna om hur livet var förr. Han är påläst och kan gårdens historia.
I en pärm i vardagsrummet har han en samling med anteckningar, från minst fyra generationer, skrivet av dem som levt och arbetat på gården. Det är kopior av en bondedagbok förd mellan åren 1748 och 1891. Där kan man läsa om såväl väder och vind som större händelser, till exempel om Gustaf III död 1792 och om en svår storm som natten mellan 14-15 september 1758 tog flera fiskares liv.
Resor i tiden
Miljön på gården och i husen lockar till fantasiresor tillbaka i tiden och det hela får en extra dimension när vi står på övervåningens finrum, vid en gammal kvicksilverspegel med förgyllda ramar.
- Man kan bara tänka sig vad den här spegeln har sett under ett par hundra år, säger Carl och nämner serietidningen Mandrake, där huvudkaraktärerna i ett nummer går genom en spegel. Vi har båda läst den.
Efter flygel-, brygghus- och husesyn och en kopp kaffe tar vi bilen 2,5 kilometer ned till strandboden vid sjön. Carl Dahlborn tycker om att fiska och en liten båt ligger på stranden och väntar på årets första tur. Det får dröja ett tag till. Faltaken på ladorna måste tjäras först. Det här hemma hos besöket blev en resa i tid och rum och det snabba beslut Carl Dahlborn en gång tog, att köpa "Gotlands finaste hus", är inte alls svårt att förstå.
Text och foto: Lillebi Eriksson
