En nyhet bland lamellgolven är Gotlandsgolvet 2.0, gjort av gotländsk
kärnfuru och framtaget av Österby Brädgård i Visby.
Golvet är obehandlat, färg och yta får köparen själv välja och utbudet är oändligt.
Visserligen tillkommer en del extra arbete med efterbehandling, men många kunder är glada eftersom de kan välja färg helt fritt.
Mörkare trender
– För fem år sen var det helt klart svagt vita nyanser som var populärast.
I dag väljer fler grått, brunt, engelsk pubstil är ganska populärt och även svart. Fast svart är ju inte särskilt praktiskt, säger Göran Appelqvist som tagit fram det gotländska furugolvet.
Men fortfarande är det vitt och grått som dominerar.
Ofärgat, endast oljat eller vaxat, är däremot ovanligt.
Många i dag associerar furufärgen till bastu och sportstuga, och det ligger inte riktigt rätt i tiden.
– Trenderna svänger fort nu och det är mycket inredningstidningarna som styr.
De flesta väljer en lasyr där träets ådringar syns, men även täckmålade
golv blir allt vanligare.
Generation två
Redan för ungefär 25 år sedan tog Göran Appelqvists pappa fram ett så kallat renoveringsgolv av gotländskt kärnfuru.
En föregångare till laminatgolvet där den tunna plankan limmas ovanpå ett underlag av spånskivor.
I dag är laminatgolv vanliga och finns i alla tänkbara träslag och kvaliteter. Ek tillhör de tåligaste träslagen eftersom det är hårt och har glest med kvistar. Enligt Göran Appelqvist står sig den gotländska furun väl mot eken.
– Gotlandsfurun växer långsamt och är hårdare än vanlig furu,
så det blir inte så lätt repor.
Tyngre och tåligare
Den höga halten av harts gör träet både tåligare och tyngre. Färgen är speciell,
själva kärnan är ganska röd och ger en skarp kontrast mot det ljusa träet som vuxit närmare barken.
Ju mörkar röd färg, desto hårdare kärna. Den har i regel också färre kvistar än vanlig furu.
Ett lamellgolv har naturligtvis inte lika mycket slipmån som ett äkta brädgolv.
Men med en slipyta på fyra millimeter klarar golvet att slipas om minst tre gånger vilket ger en
livslängd på ungefär 15-20 år vid normalt slitage.
Text & foto: Mona Staflin
mona.staflin@gotlandspress.se