Det hela började med att Mårten, som är amatörtränare av travhästar, upptäckte huset när han körde förbi på väg till Skrubbs för ett träningsjobb med sin häst. Som i en Törnrosa-dröm lågt det där, lite avsides. En sovande skönhet inbäddad i grönska och äppelblom. Då var huset i princip obebott eftersom husets ägare bodde på fastlandet.
- Vi ringde och frågade lite försiktigt om vi kunde få hyra det, berättar Ingela, men det blev blankt nej. Efter ungefär ett år så ändrade sig dock ägaren. Vi kunde få lov att hyra – men bara nedre botten av huset.
Arv i flera generationer
Huset vid Langes Hage är byggt på 1910-talet. Det har gått i arv i flera generationer vilket gjort att den tidigare ägaren är väldigt fäst i huset. Det innebär också att han kan berätta allt om Langes Hage 1:5. Hur det sett ut, hur något har byggts eller kommit till. Ovärderliga fakta för en köpare.
- Vi har haft en nära relation till förre ägaren under hela den tid som vi har hyrt huset. Eftersom han och hans familj har haft tillgång till övervåningen på huset och bott där när de besökt Gotland så har vi träffats regelbundet.
Ingela berättar om hur de vid flera tillfällen suttit ute i trädgården, fikat och tillsammans pratat om huset. Hur unik platsen är och vad den betyder för dem alla.
- Det är verkligen en speciell plats. På landet men ändå så nära stan, nära till allt och alla.
Ute, i hagar alldeles intill huset, kan man genom äppelträdens fläckiga kronor skönja två av familjens hästar som går och betar. Det är verkligen en idyllisk plats, som ur en saga. Man blir inte förvånad över att familjens första häst fick heta Lange.
Ingela fortsätter:
- Här har jag alltid känt mig välkommen. Men det har också varit så att jag och Mårten hela tiden tittat på allt som måste göras eftersom det började bli rätt förfallet. Vi blev en som ett språkrör för huset och talade hela tiden om för ägaren vad som behövde åtgärdas. Vad huset behövde.
Lussebullar i bikini
De första fem åren levde paret utan elektrisk spis och fick elda i järnspisen när de skulle laga mat. Efter det att familjen utökats med två barn fick de lov att bygga en ställning runt järnspisen så att de inte skulle bränna sig.
- Jag minns en gång när jag runt Lucia stod i bikini och gräddade lussebullar, för att det var så varmt vid spisen, säger Ingela och brister ut i skratt.
En extra glimt tänds i ögonen när hon i nästa andetag förtjust berättar hur underbart det var när ägaren efter några år installerade elektrisk spis och då brister vi båda ut i skratt. Är det verkligen 2000-tal vi talar om?
Letade hus på landet
Åren gick. Ingela började studera på högskolan. Barnen växte och blev större. Det började bli trångt och opraktiskt att bo fyra personer på 50 kvadratmeter. Mårten, som delvis arbetar som hovslagare, letade hus som var till salu när han var ute och skodde runt om på Gotland. Trots att de älskade att bo vid Langes Hage och inte ville flytta.
- När barnen frågade ”Vi ska väl alltid bo här?” var det jobbigt att förklara att vi hyr, att det inte var säkert om vi kunde bo kvar. Man får hålla igen en massa känslor när man hyr ett hus, det går inte att lägga ner tid och pengar på det man inte äger. När barnen hade namnkalas så planterade vi varsitt träd i deras farmors trädgård, på fastlandet.
Äntligen ägarbyte
Idag äger familjen sitt hus vid Langes hage.
För drygt ett år sedan gick nämligen ägaren till slut med på att sälja. Huset började bli så pass förfallet att det var nödvändigt med större åtgärder. Taket behövde bytas och fasaden putsas. Det var dags för ett skifte. Dessutom hade Ingela några månader tidigare tagit sin examen och familjen hade ekonomisk möjlighet att köpa huset.
- Många har undrat hur vi kunnat ha ett sådant enormt tålamod och bo så här men det har snarare varit som att vi först skulle visa att vi var värdiga huset.
Som sagt, idag är huset deras, och de vågar nu iscensätta allt det de drömt om att få göra. Taket är nu omlagt, övervåningen utbyggd och inredd med bland annat nytt. Huset är nyputsat.
- Nu vågar vi ta plats, det går ju inte när man hyr eftersom man vill visa respekt för den man hyr av. Man har hela tiden fått hålla igen vad man känner för huset. Det har nästan varit som en olycklig kärlek men som nu fått ett lyckligt slut. Det har varit en lång, känslosam resa innan den dag vi satt på banken och fattade att huset äntligen var vårt!
Text och foto: Eva HC Nyström