Livet på lotten

Inga extravaganser, ingen påkostad lyx. Det är det enkla livet som Kenneth Svegsjö uppskattar på Furulunds kolonilottsområde.

Vattenmagasin. Kenneth Svegsjö samlar regnvatten från växthusets hängrännor inför en eventuell sommartorka.

Vattenmagasin. Kenneth Svegsjö samlar regnvatten från växthusets hängrännor inför en eventuell sommartorka.

Foto: Foto: Mona Staflin

Bostads- & stadsplaneringsfrågor2009-05-27 04:00

− Det är lugnet, när man kommer hit. Det är underbart, avkopplande, säger han och lutar sig tillbaka i den ena av två stolar i det lilla, lilla rummet i stugan.

Eller stuga förresten, det är snarare en kammare till växthuset. Men här finns det viktigaste: ett bord och några stolar, en radio, en liten gasolbrännare för att värma vatten till pulverkaffet och så en barometer, så man vet om vädret vänder.

Bytte golf mot kolonilott
Kolonilotten har varit Kenneths hobby i 15 år. Innan dess var det golfen som lockade på fritiden, men när axlarna inte ville längre blev det dags att hitta något annat.
− Här kan man hålla på lite och sen sätta sig och vila sig en stund.
Jordgubbar, lök, jordärtskockor och bärbuskar, prydliga rader och inget ogräs. Än ha växtligheten inte kommit så långt, jordgubbarna är fortfarande täckt med fiberduk men genom väven syns mängder av blommor så det är snart dags att låta insekterna göra sitt jobb.
Romeo och Julia

Två små träd med barrliknande lövverk och vassa taggar blir presenterade som Romeo och Julia. Havtorn, får jag berättat för mig, kräver både hane och hona för att ge bär och det är bara honan som ger skörd. Bredvid Romeo står en ny liten Julia. En hane klarar att befrukta fem honor, berättar Kenneth.
− De är väldigt speciella. Bären ser ut som gula lingon och varje bär innehåller lika mycket vitaminer som fem apelsiner, har jag läst. Några havtornsbär på filen så håller man sig frisk! Men plockningen är inte rolig.
Det är dagen före Kristi flygare och när eftermiddagen gör entré börjar grannar i koloniområdet droppa in. De tittar in i stugan för en pratstund, regnet har just avbrutit rundturen i trädgårdslandet. Det sociala tycks vara nästan lika viktigt som att påta i jorden. Grannsämjan är stor, förklarar Kenneth. Man umgås, lånar verktyg och byter växter med varandra.

Jättepumpor
I området finns folk med flera olika nationaliteter och de har ofta växter som inte är så vanliga i den svenska handeln. Kenneth berättar att de små pumpaplantorna som står i växthuset och väntar på att få komma ut på friland kommer från hans libanesiske granne. Det lyser i hans blick när han berättar om de enorma pumporna som grannen odlade fram förra året, de nådde till knähöjd och gick knappt att flytta.
En av Kenneths filosofier är att ta tillvara och återanvända, vare sig det handlar om det jorden ger eller saker andra ratar.
Bland hallonbuskarna står en smal hög stege, spetsig i toppen och krönt av en egenhändigt gjord vindflöjel. Flöjeln är gjord av ett sågblad som svetsats fast på ett avsågat grillspett. Stegen kommer från gamla Hansabion och har troligen använts föra att hänga upp bakgrunder eller liknande på.

Samlar vatten
Även en kolonilott kan drabbas av bevattningsförbud. Området har kommunalt vatten och för att slippa se sina grödor vissna ner när torkan slår till samlar Kenneth regnvatten från växthusets tak. Från hängrännan leds vattnet till en mindre tunna och när den blir full rinner vattnet över till en stor tunna nedanför. Vattnet i den övre tunnan leds också till handfatet i växthuset där man kan tvätta sina jordiga händer.


Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!