Nina har hittat hem
Nina Ruthström är 30 år och bor med sin man Robert och lille Ville, 2 år, i ett nybyggt hus i Kinner, Lummelunda. Granne med eljus-slingan vid Kinnerstugan och med obegränsad havsutsikt, har de byggt sin dröm.
Foto: Nina Ruthström
Nina är väldigt intresserad av foto, webbdesign, heminredning, bakning och annat pyssel. Allt detta lägger hon ut på sin blogg, en slags fotoblogg med mycket bilder på hemmet, nyinköpta loppisfynd och nybakade konsthantverk i prickiga formar. Men bloggen är mer än så. De glada och inspirerande fotografierna kompletteras med egna tankar, starka åsikter och vardagsbekymmer.
- Jag är inte ute efter att skapa en bild av ett perfekt liv. Jag hatar sådant. Visst strävar jag efter att få snygga bilder och jag tar inte så ofta kort på ett ostädat rum. Jag skriver också om det som är jobbigt i vardagen.
Feminism är något som Nina brinner för och det märks på bloggen. Nina vill visa att det går att gilla rosa (Ninas favoritfärg), rysch pysch och spets, även fast man är inte uppfyller hela normen om vad som är typiskt kvinnligt.
- Jag vill till exempel uppfostra min son så att han kan välja själv hur han vill vara. Könsneutralt. Däremot är jag emot den sortens feminism där man till exempel vill ta bort allt som anses kvinnligt.
Viktigt med personligt
Nina följer några andra bloggare, men hon har inte lyckats hitta någon som liknar sin. Det är många som bloggar om antingen feminism eller inredning och bakning. Men inte om alltihop samtidigt.
- Jag lägger in mycket personligt i mitt bloggande också. Det tycker jag är viktigt och det är vad jag själv vill läsa om av andra. Vad man tycker, tänker och känner.
Jag frågar Nina om det inte är väldigt utlämnande att lägga ut personliga texter och bilder på husets alla rum.
- Jo, det är ju det. Men jag älskar att blogga och att öppna mig. Det får mig att reflektera över vad jag själv tycker om saker och ting. Jag blir klok av det. Sen är det socialt att blogga. Bloggandet är som en dagbok där folk kan lämna åsikter. Det blir mycket beröm, det är jättekul.
Det blir en hel del tid framför datorn, och då oftast hemma. Nina är utbildad sjukgymnast, men under mammaledigheten har hon utbildat sig inom webbdesign och hon driver numera Nina foto & form, där hon även gör mycket jobb som fotograf.
- Förutom bloggen, som uppdateras dagligen, har jag en statisk hemsida till företaget. Självklart hjälper bloggen mig i mitt arbete. Folk som besöker bloggen hittar oftast till hemsidan, och genom den kan man se hur jag fotar till exempel. Bloggen har runt 400 läsare per dag.
Husets hjärta
Nina och maken Robert lät bygga villan 2008. Med hjälp av en arkitekt ritades det 175 kvadratmeter stora tvåplanshuset. Fler tomter finns i skogsområdet runt deras hus vid Kinner i Lummelunda. Men än så länge är de ensamma som bor där. Huset utstrålar rymd och det är lätt att förstå att vardagsrummet är husets hjärta.
- Vi visste från början ungefär hur vi ville att det skulle se ut. Stora fönster mot havet och öppet upp mot taket så att man kan se upp till andra våningen från vardagsrummet.
Huset genomsyras av rena linjer, mycket vitt och naturfärger. Alla väggar är vitputsade för att få en kontrast mot att allt annat i huset är så modernt, eftersom det är nytt.
- Vi ville ha lite olika stilar. Blanda, det är vår grej.
Den "gamla" känslan förstärks av flera olika loppisfynd och annan inredning. Nina är förälskad i romantiska detaljer och hon gillar att jobba med inredningsprylar som sätter färgklickar och som förhindrar att det blir stelt.
- Men det får inte bli för mycket saker. Nog för att vi har det fantastiskt rymligt här, men vi gillar ordning och reda och att var sak har sin plats.
Tacksam och lycklig
Dyra märkesprylar är inget som behövs, enligt Nina. Hon är mer än nöjd med sitt hus som det är.
- Det är viktigt att man inte förlorar perspektivet. Mycket vill ofta ha mer. Jag är så lycklig just nu, med allt - livet, familjen, jobb och hem, säger Nina och fortsätter:
- Jag känner en otroligt stor tacksamhet för att jag kan bo så här. Ingen människa behöver fem meter i takhöjd. Det är en ren bonus. Istället för att vara bitter över mycket disk i diskmaskinen, försöker jag vara glad att jag har en diskmaskin. Så resonerar jag när jag behöver påminna mig själv om hur bra jag har det.
- Jag kan nästan inte fatta att det här är mitt hem. Det är en dröm att bo så här fint och rymligt som vi gör. Det här hade jag nog inte kunnat tro för några år sen, då vi bodde i lägenhet. Det var helt okej, men nu vill jag aldrig mer flytta.
Så jobbar vi med nyheter