Häktespersonal vid Göteborgs polishus hittade nyligen en man på själva polishusets tak, det gick att läsa i Aftonbladet häromdagen. Något motiv hade takgästen inte men han var inte vidare samarbetsvillig där han stod och tryckte vid mastutrustningen enligt notisen. Brottsrubriceringen för hans tilltag är sabotage.
Sommaren går inte mot sitt slut, ändå gör den det. Hela tiden. Om sånt vill man inte läsa. Men det smyger sig på; begäret att dra ut på sommaren. Bland det mest somriga man kan ta sig för en sådan där ljus sommarmorgon vi inte blivit bortskämda med på senare tid, är att förflytta efterfesten till ett tak, de ska inte vara ett högt tak då, med tanke på tidpunkt, trötthet och förmodat tillstånd.
Man tar med en termos med te och drar upp vännerna dit. Magiska saker kan inträffa. Tilltaget kan sluta med att takklättrarna blir kära i varandra.
Det finns andra saker i hemmets närmiljö man ska akta sig mer noga för. Trädgårdsmöbler som står på marken är minst lika farliga. Fråga min mamma som under en middagsbjudning mitt i vintern under en förarglig (såhär i efterhand) liten rökpaus, klev på en olyckligt parkerad pulka, rutschade in under den (till hennes ynkliga försvar) tunga svårflyttade utemöblen och låg fastkilad kvar där under. Där låg hon med sina svartbyxade kvinnoben i en käft av trä.
Min pappa som gärna ser sig som en gentleman märkte att hustrun dröjde men trodde eventuellt att hon behövde en nypa luft, om så var fallet ville han inte vara den som drog uppmärksamhet till det faktum att hon saknades, så han höll god min.
Kvällen fick ett abrupt avslut när mamma efter många vedermödor stapplade in blåfrusen och bestämt ville åka hem. Så kan det gå alldeles nere på marken.
Så håll utemöblerna inne. Klättra istället upp på ditt tak om det är säkert och sitt och njut lite från ett nytt håll av hemmet.