Hur allt är tid och rum, saker och ting flyter in i det andra och allt hör ihop. Hus, trädgård och natur. Ljuset som förflyttar sig under dagen och året. Vinden som man får rätta sig efter. Det är vad jag tänker på efter ett besök hemma hos Tove Adman en dag april.
Läge för lä
Det blåser snålt och kallt ute. Snön har precis dragit sig undan och det vissna, blekgula fjolårsgräset ser ut som någon som har ertappats lättklädd innan vårgrönskan påbörjat sin naturliga påklädning. Vi står ute på gårdsplanen och Tove Adman berättar om hur viktigt det är att se hur ljuset faller och varifrån vinden kommer. Att skapa sina uterum efter det. Det märks att hon känner sin plats väl där hon både lever och arbetar vid den gamla macken i Östergarn.
– Man behöver många lägen i sin trädgård, säger Tove Adman när vi huttrande går runt och kikar på tomten.
– Man får känna efter var det går att få lä, se var solen och ljuset kommer ifrån. Var man kan sitta och äta sin frukost, hur vinden blåser och var man tar en kopp eftermiddagskaffe.
Hon berättar att trädgården gärna får ha flera olika plan och förklarar hur hennes trädgård växer och förändras nu när hennes nybyggda bostadshus blivit klart. Den gamla macken ska, istället för bostad, bli till butik med försäljning av hennes betongföremål. Förut var den en utblickspunkt ut i trädgården, men nu skapas nya gröna rum från det nybyggda huset. Till sin hjälp har hon haft små, skalenliga husmodeller som hon själv byggt för att lätt kunna vrida och vända och se översiktligt hur det ska bli. Nu väntar ett trädäck framför det nya huset men plattorna i betong vid den ihopbyggda verkstan får vara kvar, då är det enkelt att slå upp dörrarna och vidga arbetsrummet och kunna jobba ute när man har lust.
Skogsdungen bakom sluter tätt in på byggnaderna, den är som en skyddande förlängning av trädgården och är, tillsammans med ängen ett stenkast bakom, viktig för Tove.
– Ska man höra fågelkvitter måste skogen vara kvar och ängen är viktig som plats för alla i det stora rummet. Bor man på landet vill man inte förtätas och nödvändigtvis lukta på grannens grill, säger hon, ler och tänder kisande en ny cigarett.
Vinden
Hon återkommer ofta till det där med ljuset och vinden. Att ge sig tid att känna och se efter. Hur vinden blåser, hur ljuset landar. Hon säger att för henne är sättet att tänka likadant oavsett om det gäller inne och ute. Hon är van vid att bo på öppna ytor och att skapa rumslighet.
– I naturen och trädgården blir det murar, spaljéer och växter och bara genom att man måste gå ner något steg så blir det en helt annan plats, säger hon.
Hon tipsar om att bygga murar i olika höjder och att de ska vara delade – det gör att vinden aldrig snurrar in och bildar minitromber, det blir en plats helt i lä. Ett annat tips är att se till att trädgården inte blir till en belastning.
– För mig måste det vara lättskött för jag jobbar ju jämt, säger hon och fortsätter ivrigt:
– Som jag ser det så måste man inte vara så jäkla bra på att odla, jag går gärna och vattnar och sköter om det men det ska vara enkelt, det ska inte bli en börda utan en härlighet!
Hon säger att hon gillar olika slags grönt men att det ska vara tåliga och lättskötta växter. I hennes trädgård finns det därför exempelvis humle, murgröna och taklök. Förra året byggde hon en praktisk, svart låda intill husväggen, fyllde den med frigolit, klädde insidan med plast och fyllde på med jord. Sedan sådde hon persilja.
– Jag hade persilja långt in på hösten, det var bara att springa ut och hämta när man lagade mat.
Prästkragar favorit
Marken kring de olika huskropparna är väldigt torr, men översköljs vissa år av blåeld. I dikeskanten intill husen blommar prästkragar. Just prästkragar är Toves favoriter, ”de står så fint mot de svarta”, säger hon och slår ut handen mot de svarta husväggarna. Orange är också snyggt och gult, så därför kämpar hon varje år med att få ringblommorna att trivas.
– Jag gillar enkla blommor, det passar när man har en skog precis bredvid.
När man pratar med Tove Adman så förstår man hur mycket hon respekterar naturen runt omkring, jag får en känsla av att hon är medveten om att allt är till låns ett tag och att det gäller att ta hänsyn till det som finns omkring men också att den tål mycket. Även lekfullhet som att virka in tallgrenar i regnbågens alla färger.
– Du kan virka in ett träd, det tål naturen när den är som den är här runt omkring. Det gör den mer påtaglig, man ser formerna mer. Man säger att man tycker om den.