trädgård v 35
Hos Brita Sjögren i Mästerby växer ett speciellt äpple, Pilungsäpplet. Det är uppkallat efter gården, men har också smeknamnet Norgeäpple.
Tre, eller kanske fyra träd finns kvar i dag, bland en hel massa andra sorter.
Ägaren själv berättade nyligen historien, och visade boken ”Våra äppelsorter” av Anton Nilsson, till vilken hon bidragit med upplysningarna.
Stenkyrkeäpplet känner nog de flesta till, men förutom det och Pilungsäpplet beskrivs ytterligare sex för Gotland lokala sorter. Av dessa är Nygårdsäpplet det enda som uppges vara enbart beskrivet, men inte återfunnet.
Thuleäpple från gårdar med namnet Thule och Bläsingsäpplet från Väskinde beskrivs i boken. Likaså Fårnos (eller Lammnosar om det ska vara riktigt riktigt) från Bäl, Melonkalvill från Visborgs kungsladugård och Svärmorsäpple från Broungs i Stenkyrka. Säkert kända av några, men obekanta av de flesta.
Brita Sjögren berättade också att dopvattnet efter barn och barnbarn hällts över olika rosor i trädgården. Detta skulle ge bra sångröst åt den döpta, och kanske få rosen att växa bra.
En ganska poetisk tradition. Finns det andra sådana ”trädgårdsknep” att förtälja?
Sådant, samt tips på hur äppelskörden kan användas, är välkomna till redaktionen!
Nyligen skrevs det i pressen om att de svenska hushållen förbrukar alltmer växtgifter i trädgårdarna. Det konstaterades att svenskarnas miljöintresse tycks ta slut vid trädgårdsgrinden, och att allt fler väljer kemikalier för att bli av med ogräs, mossa och ohyra.
Enligt uppgifter från kemikalieinspektionen såldes det förra året 480 ton växtskyddsmedel till landets hushåll, 50 ton mer än året före.
Förvånande, kan tyckas. Eller är det så att vi handlar i god tro?
Enligt Naturskyddsföreningen kan det vara så att vi nöjer oss med att produkterna påstås vara lätt nedbrytbara. Man konstaterar att texten på förpackningarna inte är så kategorisk som på till exempel cigarettpaket, att det inte formuleras som att ”den här produkten dödar levande organismer”.
Och nog är det så, att medel mot ohyra även kan döda andra insekter som inte gör någon skada. Och att kunskapen om preparatens långtidseffekter är begränsad.
På miljödepartementet menar man att även om försäljningen har ökat så kan det vara mindre farliga ämnen i växtgifterna i dag. Men man funderar också på att göra växtgifternas påverkan på miljön tydligare för konsumenterna.
299 ton järnvitriol såldes förra året. I trädgårdssammanhang ingår ämnet i bland annat mossbekämpningsmedel. Vilket ytterligare kan motivera detta som en alternativ lösning för den som har ”problem” med mossa i gräsmattan; strunta i det! Låt mossan vara, så är den inget problem längre utan mest grön och mjuk.
Så jobbar vi med nyheter