Är det sen för torrt när bären ska mogna så kan de utvecklas dåligt. När de väl mognat kanske fåglarna tar dem.
Lite kan man väl bjuda på om det finns gott om bär. Blåa, fladdrande band, eller blåa, prasslande folieremsor, kan annars hålla fåglarna borta. Bärnät vill jag inte att rekommendera, inte ens de grönfärgade som ska vara godkända av ornitologer. Fåglar fastnar i näten och skadas eller dör om man inte hinner, och lyckas, lirka loss dem i tid.
Egna erfarenheter av hallonodling har visat att bevattning ofta är nödvändig för bra skörd. Att hålla marken täckt i hallonlandet minskar både vattenavdunstningen och ogräsmängden betydligt.
Rensa först omsorgsfullt bort kvickrot (vitrot) och annat rotogräs. Vissa har dock meterdjupa rötter som är näst intill omöjliga att få bort, till exempel åkervinda och åkertistel. Men brist på ljus och återkommande bortrensning av det som ändå tar sig igenom täckningen håller dem i schack.
Lägg exempelvis lager av släke, kogödsel eller annan stallgödsel och halm överst. Det bryts ner efter hand, så proceduren behöver upprepas. Halm binder en del kväve medan det bryts ner, men den frigörs senare.
När skörden är avslutad ska de grenar som haft hallon tas bort jäms med marken. De som vuxit upp under säsongen ger bär kommande år. De ska lämnas kvar men kan gallras om de står för tätt, mellan sju och tio per löpmeter är lämpligt.
Om hallonplantorna trivs sprider de sig med rotskott, så man kan lätt utöka hallonlandet eller ge bort plantor. Korta vid planteringen ner skotten så att de blir 30-40 centimeter långa, då etablerar de sig bra och orkar bilda nya rotskott.
Kan tillägs att för björnbär, en annan av årstidens godsaker, behandlas som hallon med borttagning av skott som gett bär och nedskärning vid plantering. Detsamma gäller tayberry, eller björnhallon, en hybrid mellan björnbär och hallon.
Om man inte har egna hallon så finns det odlare som har självplock. Härom dagen kunde jag stoppa tre kilo hösthallon i frysen för 105 kronor.
Hösthallon har lång skördetid i åtminstone senare halvan av augusti och september, ofta tills frosten kommer. De får bär på årsskotten och klipps alltså ner helt och hållet efter skörd, eller tidigt på våren, och är friskare än vanliga hallon.
Om man dessutom tar bort några av årsskotten under sommaren så hinner nya skott växa upp och ge bär, skördeperioden förlängs och den sammanlagda skörden blir större, enligt Bo Sjöstedt vid Balsgård, som förädlar hösthallon och tar fram nya sorter.
Hon värnar vårt växande kulturarv
Denna vecka samlar inventerare från Pom, programmet för odlad mångfald, in gamla trädgårdsväxter på Gotland. De ska bevaras på Alnarp i Skåne.
Men också Botan ska odla insamlade växter.
Sedan 2002 pågår arbetet med att bevara sortrikedomen och den genetiska mångfalden bland växterna. Då startade det nu avslutade ”fröuppropet” i samarbete mellan Pom och föreningen Sesam, ett sällskap för fröodling
och beskydd av kulturväxter.
Lena Nygårds, halvårsboende i Storungs respektive Stockholm, är engagerad i Sesam, projektledare vid Pom och kulturvetare vid Riksantikvarieämbetet. Hon har författat en rad skrifter kring nyttoodlingens historia och de senaste åren arbetat med kunskapsutveckling kring historiska trädgårdar i flera kulturreservat, bland andra Norrbys i Väte. Hon tog också initiativet till ”Guldärtan” som
delas ut till personer som värnat växter.
250 sorter
Dessutom odlar hon en hel del av de fröer som samlats in från hela landet.
– Omkring 250 olika sorter kom in, och vi fick liv i ungefär hälften, berättar Lena Nygårds. Hemma vid Raukudd växer grönsaker som sedan länge försvunnit ur det kommersiella sortimentet med dess krav på rationella sorter. Redan skördade baljväxter radas upp på trädgårdsbordet.
I grönsakslandet finns sådant som gulböna från Östergarn, Henry Persons rova, vitkål Säfstaholm – den plattrunda typ som återfinns 1600-talets stilleben, och röd bryssel – och grönkål som inte angripits av kålfjärilen lika mycket som de gröna sorterna.
Bland de torkade bönorna finns några sorter från Gotland. Bland de ärtor har torkats för sådd finns Pilusker, en gråärt från Dalarna som använts som foder både till folk och fä.
– Vi har inte fått in en enda ärta från Gotland, så jag efterlyser sådana, vädjar Lena.
Insamling på ön
Förutom ”fröuppropet” samlas plantor från olika växtslag in. Denna vecka kommer Linnea Oskarsson från perennuppropet, Karin Persson från lök- och knöluppropet och Katarina Wedelsbäck Bladh från träd- och buskuppropet att besöka personer på ön som anmält att de har gamla växter. Plantor kommer att tas till odling i Alnarps nationella samlingar.
Det är också klart att växter som samlats in på Gotland kommer att odlas i Botan i ett lokalt klonarkiv.
– Det går bra att höra av sig till mig under veckan, på telefon 0702-619219, om man har kvar en växt sen före 1940, och kan berätta något om den, säger Lena Nygårds.
Provsmakning
Hon ska även bidra med den kulturhistoriska delen i en bok om gamla svenska lantsorter av köksväxter. Allt ska odlas, provsmakas, beskrivas och dokumenteras.
– Jag bjöd in två kockar till provsmakning av 20 sorters bönor, nu uppförökas den godaste till handeln, berättar Lena.
Gamla lokala sorter varierar i egenskaper. En kålrot kan vara godast till råkost, en annan sort är utmärkt till mos. En lök som Lena tror kan få en renässans är ”potatislöken” som bildar många mindre lökar och kan lagras varmt i ett par år utan att bli dålig.
– Eftersom fritidsodlandet tagit fart igen tror jag att de gamla sorterna som mognar under längre tid har en framtid, menar Lena Nygårds.
kajsa.sundberg@gotlandsallehanda.se
0498-20 25 50