I stora drag kan man dela in de olika sorterna i tre grupper;
de som bara blommar på våren,
de återblommande sorterna, mest storblommiga, som får ett flor
på försommaren och ett på sensommaren,
och till sist de som börjar blomma efter midsommar och prunkar länge.
Den första gruppen blommar på fjolårsskott och behöver i stort sett inte beskäras,
annat än om den behöver föryngras. Då kapar man ner den ganska radikalt och missar ett års blomning.
I övrigt putsar man den bara om den blivit för vidlyftig eller för att ta bort sådant som kan ha torkat in.
Den andra gruppen behöver inte heller beskäras så mycket. Den får blommor både på
förra årets skott och på årets. Man kan korta in rankorna på lite olika höjd för att
den ska vara fin hela säsongen, och efter den första blomningen kan de skäras tillbaka lite
så blommar den om på de nya skott som växer ut.
Till den tredje gruppen hör sorter som Jackmanii och italiensk klematis, Clematis viticella.
De blommar bara på årsskotten och bör klippas ner till mellan 20 och 30 centimeter över marken på våren.
Om man inte vill ha de vissna rankorna i blickfånget kan beskärningen också göras på hösten.
Ofta sägs det att det är bäst att plantera klematis på våren.
Klematis-experten Krister Cedergren rekommenderar i sin nya bok även höstplantering
så att plantan har etablerat sig till våren.
Klematis bör ha skugga över rötterna, och helst inte stå alltför gassigt och torrt intill en husvägg.
Gör en rejäl planteringsgrop, grunda med lite naturgödsel och sätt plantan djupt,
10 cm djupare än den står i krukan. Vattna ordentligt och fyll överst med grus eller sand närmast stammarna.
Klipp ner den nysatta plantan till 20¬¬-30 centimeter ovan jord. Toppa sedan
plantan flera gånger i början av växtsäsongen så blir den kraftig och väl förgrenad.
Cedergren rekommenderar också gödsling med ett par liter stallgödsel sent på hösten när plantan slutat växa.
Långtidsverkande gödning som benmjöl är bra för klematis, men Cedergren menar att det ska användas på våren.
Annars mognar inte växten av som den ska och kan lättare få frostskador.
Nyligen efterlyste ett par läsare, med tyskt ursprung, sviskon. Men svaren de fick handlade om krikon,
vilket inte var vad som avsågs.
Det ska i handeln finnas en svensk sort som heter Experimentalfältets sviskon.
Enligt ett inlägg på odla.nu ska den dock inte vara riktigt detsamma som tyska sviskon.
Så frågan om det finns någon på ön som har sviskon av den typ som efterlysningen avser är ännu obesvarad.