Perennagruppen (Sveriges perennodlare) utser sedan 1997 ”Årets perenn”, någon värdefull trädgårdsväxt som är frisk, härdig, vacker och lättskött. 2007 är det ett gräs; jättetåtel Molinia arundinacea.
Tidigare års perenner har varit stäppsalvia Salvia nemorosa, röd solhatt Echinacea purpurea ’Magnus’, jättedaggkåpa Alchemilla mollis, kärleksört Sedum telephium ’Matrona’, ulleternell Anaphalis triplinervis, blodnäva Geranium sanguineum ’Max Frei’, rödbladig alunrot Heuchera micrantha, lila sköldpaddsört Chelone obliqua, stjärnflocka Astrantia major och kransveronika Veronica virginica.
Vad ska alla ”latinska” namn vara bra för?
De används över hela världen, medan de svenska namnen inte ens är gångbara i hela Sverige. Samma växt kan ha olika lokala namn. Och det är genom det vetenskapliga namnet, och eventuellt sortnamn, som man kan vara säker på att få just den växt man vill ha.
Korrekt benämning är dock vetenskapligt namn. Ofta kallas det latinskt, men ursprunget är inte alltid latinskt. Det kan vara grekiskt, eller ”latiniserade” namn på personer som upptäckt växten och uppkallat den efter sig.
Det vetenskapliga namnet visar växternas släktskap, vilket kan ge intressanta aha-upplevelser. I växtvärlden är familj större än släkt. I det vetenskapliga namnet står först släktnamn (till exempel Echinacea), sedan artnamn (purpurea). Familjen är Asteracea, korgblommiga växter. Familjenamnet anges sällan i växtnamnet i affärer, utan mer i botaniska sammanhang.
Det svenska namnet skrivs alltid med liten bokstav. Släktnamnet börjar med stor bokstav medan artnamnet börjar med liten. Det så kallade sortnamnet (’Magnus’, i röd solhatt, eller rudbeckia) skrivs som visas här. Det står alltid efter artnamnet och garanterar en speciell färg till exempel. ’Magnus’ är en sort av arten purpurea i släktet Echinacea, (i vilket flera arter finns). Efter artnamnet förekommer ibland begrepp som underart, subspecie etcetera, vilka också är viktiga att få med om man är ute efter en speciell växt.
Det vetenskapliga namnet betyder ofta något som är en sorts beskrivning av växten, sanguineum till exempel har med blod att göra, vilket anknyter till färgen på blodnäva. Det kan även ge en fingervisning om hur växten har använts.
Nu gällande svenska källa till växters namn heter Kulturväxtlexikon. Allt eftersom forskningen fortskrider händer det att vetenskapliga namn ändras, och handeln kan släpa efter.
Tidigare års perenner har varit stäppsalvia Salvia nemorosa, röd solhatt Echinacea purpurea ’Magnus’, jättedaggkåpa Alchemilla mollis, kärleksört Sedum telephium ’Matrona’, ulleternell Anaphalis triplinervis, blodnäva Geranium sanguineum ’Max Frei’, rödbladig alunrot Heuchera micrantha, lila sköldpaddsört Chelone obliqua, stjärnflocka Astrantia major och kransveronika Veronica virginica.
Vad ska alla ”latinska” namn vara bra för?
De används över hela världen, medan de svenska namnen inte ens är gångbara i hela Sverige. Samma växt kan ha olika lokala namn. Och det är genom det vetenskapliga namnet, och eventuellt sortnamn, som man kan vara säker på att få just den växt man vill ha.
Korrekt benämning är dock vetenskapligt namn. Ofta kallas det latinskt, men ursprunget är inte alltid latinskt. Det kan vara grekiskt, eller ”latiniserade” namn på personer som upptäckt växten och uppkallat den efter sig.
Det vetenskapliga namnet visar växternas släktskap, vilket kan ge intressanta aha-upplevelser. I växtvärlden är familj större än släkt. I det vetenskapliga namnet står först släktnamn (till exempel Echinacea), sedan artnamn (purpurea). Familjen är Asteracea, korgblommiga växter. Familjenamnet anges sällan i växtnamnet i affärer, utan mer i botaniska sammanhang.
Det svenska namnet skrivs alltid med liten bokstav. Släktnamnet börjar med stor bokstav medan artnamnet börjar med liten. Det så kallade sortnamnet (’Magnus’, i röd solhatt, eller rudbeckia) skrivs som visas här. Det står alltid efter artnamnet och garanterar en speciell färg till exempel. ’Magnus’ är en sort av arten purpurea i släktet Echinacea, (i vilket flera arter finns). Efter artnamnet förekommer ibland begrepp som underart, subspecie etcetera, vilka också är viktiga att få med om man är ute efter en speciell växt.
Det vetenskapliga namnet betyder ofta något som är en sorts beskrivning av växten, sanguineum till exempel har med blod att göra, vilket anknyter till färgen på blodnäva. Det kan även ge en fingervisning om hur växten har använts.
Nu gällande svenska källa till växters namn heter Kulturväxtlexikon. Allt eftersom forskningen fortskrider händer det att vetenskapliga namn ändras, och handeln kan släpa efter.
Apropå förra veckans fråga om planteringstider så kan man utgå från följande: växter som köps i kruka kan planteras under hela växtsäsongen. Maj och september är annars bra planteringsmånader här, med förskjutning tidigare eller senare. Vintergröna växter och känsliga växter planteras bäst under våren. Oktober-november och tidig vår är bra för barrotade träd och buskar.
Löv blir bra mat åt maskarna och näring och mull för jorden, om det klipps sönder eller komposteras i stället för att räfsas bort och brännas. Ek- och boklöv samt barr förmultnar långsamt och är sura, har lågt ph-värde, så de passar bäst till växter som inte tycker om mycket kalk i jorden.
Löv blir bra mat åt maskarna och näring och mull för jorden, om det klipps sönder eller komposteras i stället för att räfsas bort och brännas. Ek- och boklöv samt barr förmultnar långsamt och är sura, har lågt ph-värde, så de passar bäst till växter som inte tycker om mycket kalk i jorden.