Men eftersom det numera finns en etablerad, om än okänt hur stor, rådjursstam på ön så kan man utgå ifrån att de också hittar godsaker i gotländska trädgårdar och odlingar.
Om någon blivit drabbad, eller har goda råd om hur man kan skydda sina växter
från att bli rådjursmat, så skulle det vara intressant att förmedla det i denna spalt.
Ett av de säkraste tipsen är att satsa på växter som ratas av rådjur.
Bland lökväxter gäller att tulpaner är delikatesser, medan
”Bambi” tycker att Allium (lökväxter), Fritillaria (klockliljor som kejsarkrona),
Narcissus (påsk- och pingstliljor) och snödroppar med mera smakar illa.
Bland några vanliga buskar och träd som anses rådjurssäkra kan nämnas häggmispel, svart aronia, berberis, fjärilsbuske, buxbom, avenbok, sibirisk ärtbuske, kornell, oxbär, hortensia, paradisbuske, gullregn, lagerhägg, måbär, rosenrips, fläder, spirea, snöbär och syrén.
Bland perenner och sommarblommar finns förstår också både sådant som gillas och sådant som lämnas ifred.
(Men smaklökarna kan ju förändras med tiden). I stället för att rabbla så hänvisas till en bok av Björn Vinberg, ”Den rådjursfria trädgården”.
Bland förslag för att ha trädgården i fred finns också berättelser
om rådjuret, och recept!
Där listas dessutom ett antal växter som brukar lämnas obetade. Även på hemsidan ”odla.nu” finns tips och växtförslag.
Ett annat av de säkrare förslagen verkar vara detta att använda blodmjöl som sprider avskräckande dofter (finns i växtbutiker). Rådjurets instinkter väcks, tron att det finns rovdjur som dödat andra djur i närheten gör att det flyr.
Blodmjöl är också ett kväverikt gödningsmedel som kan myllas ner i jorden. Men ett recept mot rådjur är att blanda ett kilo blodmjöl och en deciliter koncentrerad ammoniak i tio liter vatten. Geggan kan klickas ut i trädgården eller hällas i behållare som hängs i träden. Man kan doppa pinnar, med eller utan bitar av oasis, i smeten och sticka ner dem bland blommorna. Förhoppningsvis får då rosens och andra växters knoppar vara i fred.
Odlingar, liksom enstaka plantor, kan skyddas med odlingsväv eller finmaskigt nät. Inte alltid så snyggt kanske, men om grödorna får vara i fred kan det vara värt det.
Stängsel kan också fungera, men det måste i så fall vara åtminstone 1,5-2 meter högt för att djuren inte ska hoppa över. Framför allt måste det vara stabilt så att det inte rivs ner i en handvändning. Ett staket, eller skynke, som gör att rådjuret inte ser vad som finns på andra sidan, verkar vara effektivast.
Då lär det inte våga hoppa över. Mot stängslet kan man odla klätterväxter.
Kanske skulle standtun runt alla gotländska trädgårdar vara lösningen!