Natten mellan den 1 och 2 juli 1920 brann halvsyskonen Emmeli A. Alexandersdotter och Gustaf L. Pettersson inne i deras hem vid Björkespränger i Norrlanda. Händelsen rubricerades som en olycka då ingen dömdes för branden. Men en rad märkliga omständigheter gör att händelsen ännu väcker känslor.
– Trots att jag frågat så många är det ingen som velat prata om det. Jag började gräva i det här redan på 60-talet när folk som bodde här när det hände fortfarande levde, men då låg locket på, säger Norrlandabon Torgny Björkqvist.
Branden hade en misstänkt gärningsman som senare friades. Drängen till den dåvarande prästen i Dalhem, sålde ett fickur som tillhörde en av de omkomna dagen efter att branden inträffat. Köparen misstänkte att uret var stulet, varpå han anmälde det till polisen. I brist på andra bevis friades han från misstanken om mord och mordbrand, men dömdes för stöld.
Såhär skrev Gotlands Allehanda i en artikel den 14 juli 1920:
”De omständigheter, som kastat de förfärliga misstankar mot XX äro att han otvivelaktigt uppehållit sig i denna trakt olycksnatten och att han dessutom dagen efter branden varit i besittning av den innebrände Petterssons fickur.”
Prästdrängens förklaring till hur han kommit åt fickuret kom 1,5 år efter branden. I ett förhör om ett mord på en kvinna i Göteborg, frågade detektivpolisen om branden i Norrlanda. Han medgav då att han befunnit sig vid huset sent på kvällen. Eld hade utbrutit och klockan hade ramlat ut ur ett trasigt fönster och han hittade uret på marken. Prästdrängen gick fortsatt fri från branden, men dömdes för mord på kvinnan i Göteborg.
Såhär skrev polischef G.A Broms om de nya uppgifterna den 2 augusti 2022:
"Björkespränger har för XX ögat en, som det tyckes, oemotståndlig dragningskraft denna natt. Motivet för besöket skulle vara att få låna Petterssons motbok. Att vid denna tid av dygnet – klockan 11,30-12 på natten, hemsöka en obekant person i sådant ärende förefaller osannolikt. Motivet ligger djupare och är av mera vittgående innebörd.”
När syskonen skulle begravas uppstod konflikt i Norrlanda Kyrka. Prästen ville inte tillåta att de skulle begravas innanför kyrkomuren. Kyrkorådets dåvarande ordförande Olof Björkqvist, Torgny Björkqvists farfars far, menade däremot att de var oskyldiga och hade rätt och behandlas likvärdigt med andra sockenbor.
– Prästen ansåg att syskonen hade gjort sig skyldiga till handlingar som gjorde dem odugliga att begravas i kyrkans mark, säger Mats Ekedahl som grävt i fallet länge.
Olof Björkqvist gick vinnande ur konflikten och offren begravdes på kyrkogården utan gravsten. I samband med det lämnade han kyrkorådet.
– Sedan dess har ingen i släkten gått till kyrkan om vi inte måste, berättar Torgny Björkqvist.
Vid dagens sammankomst, snart 100 år efter dödsfallen, hedras syskonen som fallit offer för branden. Detta gjordes genom en ceremoni med offrens släkting Sven Johnnas, som är på ön med 44 till från Borås släktforskare. En minnestavla ska sättas upp där syskonen begravdes.
– Vi ska lyfta fram de som ville tystas ner. Det känns otroligt hedrande att du och din familj har ägnat tid till att få det här upp i dagen, säger släktingen till Torgny Björkqvist.