Brinnande plast avger, enligt Giftinformationscentralen, sitt innehåll av irriterande gaser, kolmonoxid och cyanider. Men någon provtagning gjorde inte Cementa.
– Det är svårt att göra när det brinner på det sättet. Men brandrök generellt är inte hälsosamt och olämpligt att andas in, säger Kerstin Nyberg, miljöchef på Cementa.
När vinden tilltog spreds röken söderut i samhället, längs med kusten. Boende ombads hålla sig inomhus och stänga dörrar och fönster.
– Värst var det på torsdagen. När jag åkte ifrån platsen kändes inte röken från stora vägen mot Lärbro, den låg från hamnen bort mot Sjuströmmar, säger regionens räddningschef Dick Svennefelt.
Den största faran vid plastbränder är, enligt Myndigheten för samhällsberedskap (MSB), den giftiga gasen koloxid som alltid bildas. Det är också den gas som orsakar flest dödsfall i samband med bränder i hemmen.
Exakt vilka ämnen röken från 1 400 ton brinnande plast och biomassor i Slite innehöll vet man inte. Enligt Giftinformationscentralen är cyanider lättare än luft och försvinner snabbt från brandplatsen. De bedömer att alla akuta risker är över.
Det stora lagret av brännbart material saknade brandväggar.
– I det här fallet låg allting på samma ställe. Vi är inspekterade årligen av Räddningstjänsten. Vi har sprinklersystem men det har tagit sig och spridit sig fort, säger Kerstin Nyberg.
Efter de första timmarna i onsdags togs allt släckningsvatten omhand. Det kan innehålla miljögifter.
– Från och med mellan klockan 21 och 22 startdagens kväll har vi tagit hand om allt vatten. Det har gått ut otroligt lite, om det gått ut något, säger Dick Svennefelt.
Den kraftiga branden gjorde att enorma mängder vatten gick åt för att släcka. Räddningschefen uppskattar att det handlar om hundratals kubikmeter.
– Det tar Cementa hand om. Vattnet rinner in i en invallning och sugs upp av tankbilar och transporteras bort, säger han.
Just nu finns vattnet i Cementas dammar. Så snart eftersläckning och sanering är klara kommer Cementa att ta prover, för att analysera vilka ämnen som släckningsvattnet innehåller.
– Man släpper inte ut det i naturen, först ska man se vad det innehåller, säger Dick Svennefelt.