Andreas Pettersson har sin konstans och fasta punkt vid kusten norr om Visby. Tots att han inte bott permanent på Gotland mer en fem år är det platsen i hans hjärta.
DU&JAG
När den här intervjun görs har Andreas, med sina djupaste rötter på Gotland, just legat på knä i sommarhuset i Brissund och tömt vattenledningarna inför vinterns minusgrader.
Det är skilda världar, kan man säga.
För samtidigt händer detta inom familjen:
• Äldsta dottern Molly Hammar, 27, står inför sitt monumentala genombrott som artist, just denna dag toppar hon Svensktoppen för andra veckan i rad med ”Ingen annan rör mig som du” och har dessutom ytterligare en låt på listan.
• Yngsta dottern Moa Hammar, 24, går under mediaradarn med sin låtskrivarkonst, men icke desto mindre har hon veckan före passerat en miljard strömningar av låtar som spelats in av bland andra Alan Walker och Ava Max.
Andreas skrattar med hjärtat och skakar lätt på huvudet när vi tar en fika efter rörmokeriet:
– Alltså, det är helt galet. Tänk att få vara med om det som händer nu…snacka om att vara stolt som en tupp!
Så här sitter du med din jazzgitarr och ser tjejerna segla förbi farsan!
– Ja, lite så är det. Här, säger han och ritar med händerna på bordet. Här är min lilla jazzpöl…för dem öppnar sig hela havet.
Vi ska prata om det i den här intervjun, om hur det är att som förälder se barnen slå igenom och på köpet bli offentliga personer.
För det är ju vad som hänt, främst för Molly som via tv-programmet ”Så mycket bättre” med full kraft sjungit sig in i svenskarnas vardagsrum.
Andreas tillhör gräddan av svenska jazzmusiker, gitarren är hans instrument och på den har han till dels livnärt sig sedan sena tonåren.
Uppvuxen i Umeå har han ändå ett till synes oslitligt band till Gotland. Den ö som faktiskt varit konstanten i hans liv ända sedan barndomen, född på ön som han är.
DU&JAG, Andreas Pettersson.
Inte minst är stugan i Brissund viktig, den som varit familjen sedan 1971.
Där finns lugnet och ron, där har somrarna tillbringats från barndomen och hit, dit reser han så ofta han kan från Stockholm där han bor sedan länge.
– Det är verkligen så, jag landar i ett lugn här vid kusten. Det är bra för själen att bara kunna vara. Bra för skapandet också.
Säger han och berättar om alla lösryckta idéer och melodislingor som läggs på hög genom vardagen och som han under promenaderna längs Östersjöns vatten får tid att sortera.
Här snorklar han om sommaren, fiskar havsöring om hösten och försöker bräcka sin gamla kompis Magnus Fahlén (i Gotlandsmusiken) som tycks vara en fena på fisk.
– Han får alltid fler och större öringar och jag hatar det, säger Andreas med en stor glimt i ögat.
Men lugnet, musiken. Här har många projekt och arrangemang tagit form. Som skivan ”Gullin on guitar” och som senaste albumet ”Lau backar” (2017), en kärleksförklaring till Gotland på vilket han tar tillfället i akt att be myrorna om ursäkt. Vänta få du se.
Molly Hammar har varit "Så mycket bättre"-värdinna tillsammans med Anna Ternheim. Att döma av Svensktoppslistan har hon gått hem hos tv-tittarna.
Han har spelat med alla och turnerat Sverige runt och USA också men det var på Gotland allt tog sin början.
Att följa och försöka förstå hans vindlande vägar genom släktens olika förgreningar är som att försöka reda ut en trasslad havsöringsrev, men klart är att vaggan stod på Adelsgatan 2.
– Du vet, det gula huset precis innanför Söderport. Där drev min styvmorfar Gösta Löfvenberg speceriaffären Löfvenberg & Petersson, det som sedan blev Atterdags. Mormor Esther var rolig och högljudd och brukade ge mig pistagepuck från affären i smyg.
Familjen huserade på övervåningen, Andreas minns hur han låg på plåttaket över det som tidigare var Gottgluggen och tog sig in i musikens värld.
Det står ett skimmer kring Gotlandsmusikens parader genom Söderport och vidare längs Adelsgatan.
– Det är några av mina starkaste minnen från barndomsåren i Visby när jag såg och hörde dem spela.
Så mycket musik var det inte i akademikerhemmet. Dock i generationen tidigare, där farfar Johannes Pettersson var den som gav sitt efternamn till firman Wessman&Pettersson, ett varumärke som än i dag lever kvar för såväl ord som toner.
När Andreas var fyra fick pappa en professur på Umeå universitet och flytten mot norr var ett faktum, pappa som hade på sitt livs-CV att ha upptäckt Alpnycklar, Orchis spitzelii inom orkidé-familjen.
Andreas kom att ge sitt liv åt musiken, utan att han riktigt förstod varför.
– Jag var tio år och övade på gitarren i timmar varje dag. Varför just jag? Ingen annan i släkten spelade, jag kunde inte förstå. Jag minns att jag tänkte så.
Senare, sedan åren gått, har han hittat släktlänkar till såväl lärare på Sibelius-akademin i Helsingfors, ett par drivna pianister och en morfar som dog i Spanska sjukan 1919 men lämnade efter sig en fiol och epitetet "Laus Paganini".
Så kanske låg musikaliteten trots allt latent inom honom, han väljer att se det så.
Andreas Pettersson har sin konstant och fasta punkt vid kusten norr om Visby. Trots att han inte bott permanent på Gotland mer en fem år är det platsen i hans hjärta.
Vi har tagit en fika och går efter intervjun en promenad med en av de sista dagarna av november lindade omkring oss. Vindstilla, grått, en vass skärpa i luften.
Han känner varje tuva, varje sten, vet vart varje stig leder.
Han berättar om senaste skivan, redan nämnda ”Lau backar”, och de där myrorna till vilka han slutligen riktat ett förlåt.
På den finns nämligen låten ”Ant apology” vilken har sitt ursprung i hur pappa lärde honom att mata spindlar på den 8000 kvadratmeter stor Brissunds-tomten.
Det är ett göromål som sedan gått i arv genom generationerna, spindlarna har även fått namn. En av dem heter Maja.
Så du ber myrorna om ursäkt för alla deras kompisar som genom åren blivit spindelmat?
– Ja, precis så, haha. Och den låten har kommit till när jag vandrat omkring här.
Tänk, säger han. Tänk så mycket musik som finns att hämta här. Så känner döttrarna också, Molly, till exempel, som i tanken mejslade fram debutalbumet ”Sex” (2018) där.
I dag delar Andreas sitt liv mellan musiken och en tjänst på Internationella engelska gymnasiet i Stockholm.
För den där tioåringen som undrade varför just han satt och kliade strängar hamnade så småningom i diverse band, lirade fusion men blev också vass på jazz.
Så vass att bygdens jazzgigant Lars Lystedt, som bland annat skapat Umeå Jazzfestival, ringde upp sedan han muckat som fjälljägare vid K4 i Arvidsjaur.
– Han ringde och sa ”du är med i min kvartett!”. Jag blev överraskad, glad och skitskraj. Första gången jag kom dit, jag var 19, sa han ”här har du en dry martini”, det var mitt på dagen, han körde den där Sinatra-grejen.
Sedan var det hårda papper och höga krav.
Han minner sig bakåt, nog för att han blivit tämligen skicklig på sitt instrument, men ändå:
– Två gig i veckan på Blå Aveny, jag fick en lista på 100 låtar, ”du har fyra månader på dig” och 500 spänn för att köpa mig en vettig skjorta.
Och det gick ju inte. Säger han. 100 låtar!
Earnie Watts, saxofon och gitarristen Andreas Pettersson, i Andreas Pettersons band under Stockholm Jazz Festival på Skeppsholmen 2003.
Så han gjorde sitt vägval och satsade istället på att lära sig några av dem ”jävulskt bra”. Så när standardlåten ”Like someone in love” till slut hamnade på kvällens låtlista…
– …ställde jag mig upp, jag hade övat in varenda ton av Charlie Parkers saxsolo på gitarr och folk hamnade i chock. ”Ny gitarrstjärna född” stod det i Västerbottens-Kuriren nästa dag! Märkligt, jag kunde i stort sett bara den låten.
Lars Lystedt är, säger Andreas, den enskilda person som betytt mest för min karriär, med hans kvartett gjorde han sina första turnéer i USA.
Att Lars var gift med gotländska Sigbritt från Ekeviken på Fårö var mest en bonus, men också ett tecken på att det mesta hör ihop om man ser den stora bilden.
De båda makarna har gått ur tiden under 2022.
Gotland om hösten, eller vilken årstid som helst, verkar lugnande och inspirerande på ett jazzhjärta.
I dag, så många år senare, sitter alla de där låtarna till 100 procent, jazzstandards som följt honom genom livet. Bland annat under åren i Gotlandsmusikens storband, där han var anställd mellan 1989 och 1995.
Under ett år bodde han då i Visby, resten i Stockholm där han alltså alltjämt bor, nu i Långbro park.
Han har klarat sig gott på musiken genom åren men det har inte alltid varit ekonomiskt fett. Även exfrun Mimmi är musiker och därigenom har inflödet pendlat.
Men så fattigt som det gjorts kvällstidningsnummer av var det aldrig.
Han skrattar åt det, Aftonbladets push-notis som nyligen nådde honom i mobilen: ”Molly Hammar: Pappa lagade krisgryta”.
– Det gör man väl ibland, gör inte alla det? Lagar mat av det som finns i kylen. Vi brukar kalla det krisgryta och Molly hade nämnt det i någon intervju och så blev det världens rubrik!
Andreas Pettersson och Mimmi Hammar med dottern Molly.
Därmed är vi inne på nuet, den turbulenta och fascinerande tid då äldsta dottern Molly är mitt inne i sitt stora genombrott.
Andreas kan inget annat än att sitta bredvid och se det hända, bortom all kontroll.
– Men hon är totalt genuin rakt igenom. Lugn och sansad och just kändisskapet har aldrig drivit henne, så jag känner mig trygg.
Ingen oro alls? Jag menar, det har sina avigsidor att vara offentlig person?
– Det var nog mer förr, jag märker att hon är bra på att ta hand om sig. Det viktiga är att hon mår bra. Hon, Oscar (Zia) och Benjamin (Ingrosso) är nära vänner som verkligen stöttar varandra, det finns ingen konkurrens mellan dem, det är fint att se. De delar med sig av sina erfarenheter.
”Det var nog mer förr” sade Andreas för det är ju så, Molly tog redan i tonåren första steget mot berömmelsen.
Redan för drygt tio år sedan, 2011, var hon som 15-åring med i ”Idol” och fick där ett första genombrott. En tuff tid för familjen då föräldrarna just genomgått en skilsmässa.
– Och att då sitta där i fredagsfinalerna och vinka i tv…ja, du förstår.
Han minns det specifika tillfälle då en ny tid tog vid. Hon sjöng en Alicia Keys-låt och därefter var inte mycket sig likt. Utanför studion stod folk och skrek, tog bilder och villa ha autografer.
Hans egen mobil lade av på grund av de hundratals sms som dundrade in och lillasyster Moa grät för att syrran blivit någonting annat.
– Jag tänkte hur blir det här!? Men det landade bra, hon är stark, har stor integritet och har hanterat allting så bra det går.
Han själv insåg att en ny tidräkning var inne när han en fredag – den enda fredagsfinal han inte kunde medverka vid – spelade på Konserthuset i Stockholm och presenterades så här av amerikanska sångerskan Deborah Brown: ”On the guitar – Mollys dad!”.
Molly Hammar har fått sitt genombrott under "Så mycket bättre".
Andreas är imponerad över det lugn Molly trots allt kunnat hålla genom den resa hon nu är inne på. Nog för att hon av sitt skivbolag mot sin vilja tvingats ställa upp i två Melodifestivaler men utöver det har hon tackat nej till sådant som inte känts rätt.
Hon har vågat vänta på att tiden ska vara den rätta och är totalt fri från starstruck-tendenser.
Det har hon lärt sig under uppväxten då hon hängt med föräldrarna i en värld fylld av artister, inte minst den omhändertagande Barbro ”Lill-Babs” Svensson som Andreas turnerade med under många år.
Under hösten har hon tagit nästa kliv, dels med sina låttolkningar i ”Så mycket bättre” men också genom sitt okonstlade sätt att vara.
– Jag har inte helt koll på sociala medier men det hon själv säger är att hon har närmast noll hat och det får man vara tacksam för. Men det har ändå varit slitsamt, det har varit ett enormt tryck från alla håll.
Viktigt är att bevara lusten och ivern att skapa och Molly sätter, säger Andreas, sin konstnärlighet högt.
Det var till exempel hennes idé att föräldrarna skulle medverka i "Så mycket bättre". Pappa Andreas med sin Gibson-gitarr och mamma Mimmi med sin trombon dök därför upp i Darin-tolkningen "Can't stay away", i seriens andra avsnitt.
Och nu sitter du här och är stolt?
– Yes. Som en tupp!
Andreas Pettersson gästspelade på dottern Molly Hammars initiativ i "Så mycket bättre", det tv-program där Molly fått sitt definitiva genombrott.
Stolt också, ska noggrant noteras, för yngsta dottern Moa som undgår offentligheten men som verkar som låtskrivare på världsnivå. Bland annat är hon upphovskvinna till "Alone pt 2" med Alan Walker och Ava Max och "Do it better" med Zoe Wees.
Nyligen passerades en miljard strömningar på Spotify, till detta kommer alla andra spelningar på plattformar och i radiokanaler.
Så nog är det en speciell tid för han som en gång var den där lille killen på plåttaket över Gottgluggen i Visby, Visby i hans hjärta.
– Ja, säger han igen. Det är verkligen helt galet.
Som intervjun nästan är över saknas en fråga och dess svar. Så vi tar det här på slutet, när jag även försäkrat mig om att rörmokeriet utförts på ett vederhäftigt sätt.
Drack du någon "drajja" hos Lystedt den där första gången?
– Nej, faktiskt inte. Det var lite väl tidigt på dagen!