Att få en ny chans till livet är inte alla förunnat, menar tidigare intagna ungdomar på Tors gård.
Marias son Erik var placerad på Tors gård i två år, och hamnade där på grund av missbruk. Nu är det några år sedan Erik bodde där, men Maria är helt säker på sin sak:
– De räddade livet på honom, så enkelt är det. Det var en läkare på psykiatrin som föreslog att Erik skulle placeras på Tors, Erik hade då varit intagen på psykiatrin, och när läkaren föreslog HVB-placering var jag ytterst tveksam. Jag hade ju hört ryktena om hur narkotika flödar på de här hemmen, och jag hade hört om ungdomar som värvas in i gäng, men läkaren sade att han aldrig skulle rekommendera något som han inte visste var bra, och han rekommenderade Tors, säger Maria.
Hennes bild av verksamheten är enbart positiv, och hon har följt den nära även efter att Erik skrevs ut. I dag är Erik nykter, har ett arbete och mår bra, men resan dit har varit allt annat än friktionsfri.
– Han var placerad även på andra ställen där det inte var bra. Om Tors sade Erik att det kändes som hans andra familj. Han lärde sig ta ansvar, mognade och fick ett helt annat självförtroende. De har ett genomarbetat program som fungerar. De har nolltolerans mot droger och kränkande beteende, så är det verkligen inte på många andra behandlingshem där drogerna flödar, precis som de gör på anstalterna.
I beslutet framgår det att Ivo stängde verksamheten på grund av bristande registerkontroll och tidigare kriminalitet hos en tidigare anställd, samt en av de nuvarande anställda. Men Maria menar att det omöjligt kan vara skäl nog att stänga med så kort varsel. Därför har hon valt att JO-anmäla Ivo för beslutet. Justitieombudsmannen, JO, granskar att myndigheter följer de lagar och förordningar som styr deras arbete. Ett 50-tal andra personer har också valt att anmäla. Trots de många anmälningarna och kritiken vill inte Ivo svara på Helagotlands frågor. Maria tycker att argumenten är svaga.
– Självklart ska Ivo agera, men det ligger i farans riktning att det de gör nu är att agera i panik på grund av att de har ögonen på sig. De här anmärkningarna om att en före detta anställd återfallit i missbruk efter att han slutat kan väl knappast lastas verksamheten, eller den andra som ännu är anställd och som figurerar i belastningsregistret. Det är väl inget ovanligt att de som kommer från kriminalitet eller missbruk vill hjälpa andra efter att de förändrat sina liv.
Hon säger att risken nu är att barnen faller igenom igen, och än mer tappar tilltron till vuxna och myndigheter.
Flera av ungdomarna har ett stort skyddsbehov på grund av sina tidigare umgängeskretsar.
Johan är pappa till Jocke som i fredags sattes på ett flyg från Visby efter att Tors gård tvingades stänga. På grund av Jockes förflutna har han ett starkt skyddsbehov, liksom många andra ungdomar som försöker lämna det kriminella bakom sig. Johan är förtvivlad och orolig över vad som nu kommer att hända.
– När Jocke kom dit hade han varit inlåst rätt länge och hade svårt för det här med sociala koder. På Tors får man inte ha luva eller keps inomhus, och du är tvungen att klä dig ordentligt, inte bara sådana mjukiskläder som ungdomarna annars har. Jocke ville vara tuff och häftig. Han sa att han aldrig tänker ta på sig något annat, men efter kanske bara två veckor där så ringde han mig och frågade om jag inte kunde köpa ett par jeans och en bra tröja.
Johan säger att Tors arbetar med karaktärsuppbyggnad och med att stärka individen. Även han har valt att JO-anmäla Ivo för beslutet om Tors.
– Där är det inte bara förvaring. Han pratade om att bli en vanlig medborgare, att plugga och sen hjälpa andra ungdomar som hamnat snett. Han hade precis släppt allt som har med kriminalitet att göra. Det där är det perfekta stället för någon som Jocke, som börjat komma till insikt, och nu sparkar de undan benen för honom. Nu är han helt panikslagen. Det här är farligt på riktigt.
Hampus Kronholm
Hampus Kronholm var placerad på Tors i två omgångar. Första gången var 2016:
– Jag tog inte till vara på det tillfället. Det sket sig. Jag trodde jag visste bäst helt enkelt, vilket jag ju inte gjorde. Men så ringde jag Mohammed två år senare och frågade om inte jag kunde få en andra chans. Han tog mig an igen, trots att det var tidspress eftersom jag började bli för gammal. Jag fick chansen att lämna Skåne och all skit bakom mig, och efter en tid på Tors hjälpte Mohammed mig att flytta in i ett familjehem hos några av Mohammeds vänner i Stockholm.
Mohammed Törnblom Ouahid är verksamhetsansvarig för Tors gård i bro som Ivo nu har stängt ned. Nu vill tidigare placerade ungdomar och deras anhöriga hjälpa till.
Där fick han en möjlighet att börja om, men Mohammed hade varit väldigt tydlig med att det krävdes arbete från Hampus sida. Kravet var att han skulle hitta en lämplig sysselsättning så att han så småningom skulle kunna fixa eget boende, vilket han gjorde.
– Det förändrade verkligen mitt liv. En av de saker jag märkte tydligt på Tors var att pengarna som de fick för mig faktiskt gick till min utveckling. De hjälpte oss att hitta en meningsfull vardag, och de såg till våra intressen. Ville någon spela fotboll så gick pengarna till det, ville någon rida så fick de möjlighet till det.
Han har flera bekanta som varit på andra HVB-hem och som inte haft sådan tur. För Hampus blev Tors det första och sista behandlingshemmet.
– När jag först placerades så hade jag ingen aning om vad jag skulle förvänta mig. Jag var ju helt övertygad om att HVB-hem var som att sitta i fängelse, men så kommer jag dit och ser en stor grön gräsmatta, hästar som betar och fotbollsmål på gräsplanen. Jag trodde vi bara stannat där för att ta en fika på väg till fängelset. Shit, vad är det här, liksom.
Fotnot: Maria, Erik, Johan och Jocke heter egentligen någonting annat.