Marie Solneviks pappa är 94 år och boende på Tingsbrogården.
Insändare och rubriker har inte bara fått vårdanställda att reagera utan också anhöriga. Marie Solneviks pappa är 94 år och en av de 32 boende på Tingsbrogårdens demensboende.
– Tingsbrogården har alltid haft ett gott rykte och jag blev så glad när pappa fick flytta in för tre år sedan, säger hon och berättar att han då kom från korttidsboendet på Korpen.
Demenssjukdomen gav honom då förtur i kön.
– Mamma gick bort 2022, och pappa kunde inte bo ensam i och med sin sjukdom, säger hon.
Själv bor Marie Solnevik i Småland och har på Gotland och på fastlandet sammanlagt jobbat 24 år inom vården, innan hon gick in i väggen.
– Jag var med i en vikariepool och vi blev så utnyttjade. Jag åker till Gotland och hälsar på pappa varannan månad, och jag har sett att personalen börjar se härjade ut. Slitna. Men de är ändå underbara och gulliga med de äldre som bor där, säger hon.
Marie Solnevik berättar att hon med de egna erfarenheterna inom vården vet hur viktigt det är för en demenssjuk person att ha fast personal, och någon som kommer direkt när det behövs.
– Det här känns hemskt. Jag känner mig maktlös. Det är inte nog att man ska behöva vara orolig för sjukdom, utan nu också för det här och neddragningar, säger hon.
Marie Solnevik åker från Småland till Gotland för att hälsa på sin 94-årige pappa på Tingsbrogården varannan månad.
På onsdagskvällen fick de anställda på Tingsbrogården veta att den nya bemanningsnyckeln med 0,2 personal per boende kväll och helg, och 0,3 dagtid, börjar gälla redan den 11 november. Marie Solnevik säger att hon tycker att högre chefer uppifrån och politiker saknar all förståelse för personalens pressade situation.
– Det här är omänskligt och ett bra sätt att ta död på de boende. Men det är inte rättvist mot personalen, de har det jobbigt nog ändå.
Att 361 anmälningar om vårdavvikelser bara i år gjorts på Tingsbrogården skrämmer henne.
– Jag blir mörkrädd, sånt här får bara inte förekomma. Det ska man inte skylla personalen för. Det är ledningens fel, som inte ser faror och ser till att de undviks, säger hon.
På Tingsbrogården har personalen fått nog. Marie Johansson, Ann Nilsson, Lena Widing, Jessica Johansson och Mathilda Bäckström vittnar om en pressad situation med ständig underbemanning.
Det som nu behövs, menar Marie Solnevik, är en översyn av resurserna och bemanningen på öns äldreboenden.
– Personal ska man se som en tillgång och vara rädd om. Det är de som ger trygghet och gör jobbet, säger hon.
Lyckligtvis har hennes pappa inte råkat illa ut på boendet, och kräver inte några större fysiska insatser.
– Han sitter i sin lilla fåtölj och ser på tv. Men jag tycker det här är för jävligt och så omänskligt. De här människorna har jobbat upp det här samhället – och är inga datorer man bara kan knäppa av.