Marie Solnevik skrev i höstas en insändare som fick stor uppmärksamhet, där hon lyfte oron och den maktlöshet hon som anhörig då kände.
Efter att personalen först slagit larm om missförhållanden drog en storm under senhösten genom äldrevården på ön, och Tingsbrogården i synnerhet. Boendet hamnade i blickfånget och när Helagotland med två månader kvar av året begärde ut avvikelserna för 2024 blev det 361 missar i vården på de 32 boendeplatserna.
Arbetsförhållandena fick var fjärde anställd att sluta, 11 av 40 har i början av det här året lämnat boendet. Sedan dess har regionen tillsatt resurser. Även om det finns mer att göra är boendet på väg åt rätt håll, menar anhöriga Marie Solnevik. Hon är en av de då mycket oroliga barn till föräldrar med demenssjukdom som skrev insändare till Helagotland. Hon får medhåll av personalen.
– Jag tror att det gjorde mycket att det blev så mycket skriverier och att det rördes om, säger Marie Solnevik.
När hon i dag hälsar på sin demenssjuke pappa, Tage Johansson, 95 år till midsommar, är det med en helt annan framtidstro.
– Det är stor skillnad, absolut. Det var så tungt i höstas men nu känns det så bra, säger hon och häller upp kaffe och bjuder sin pappa på kakor till förmiddagsfikat.
Marie Solnevik fikar med pappa Tage Johansson, sedan 2022 boende på Tingsbrogården. Bröllopsbilden av Tage och hustrun Siri, Maries mamma, står på bordet.
Undersköterskan, som också är Tage Johanssons kontaktperson, kommer in med smörgåsar på en bricka.
– Det har blivit mycket bättre. Vår nya chef är fantastiskt bra och hon ser till att vi får mer tid för våra boende. En till två gånger i veckan har vi gemensamma aktiviteter som vi inte haft förut, leker med ballonger och sparkar en stor fotboll i ring, säger hon.
Att inte alla 32 vårdplatser är fulla och att nya kollegor är på väg in, menar hon, har bidragit till att underlätta i vardagen. Även om mycket ännu kan göras har de riktade insatser som satts in gett effekt:
– Förra veckan hade vi elever från gymnasiet som var här och spelade instrument. Vi har fått hit ett piano, och i dag kommer en pastor – han är helt fantastisk och kan namnet på de som bor här.
Marie Solnevik har hunden Kiwa med sig och menar att det är med lätta steg hon i dag hälsar på sin pappa på Tingsbrogården.
Att Jane Lindell Ljunggren, grundaren av Hattstugans demensboende i När som såldes till Silviastiftelsen, har varit inne som konsult har också märkts:
– Jane har betytt otroligt mycket och har varit ett jättebra stöd för att se hur vi arbetar och för att förbättra för de boende, säger undersköterskan och skyndar vidare ut till kollegan på avdelningen.
Anmälningarna om vårdavvikelser på Tingsbrogården var i höstas, när Helagotland begärde ut och granskade dem, uppe i nästan 400.
I höstas följde Marie Solnevik debatten på håll. Att bo på fastlandet menar hon kändes extra långt bort när det skakade kring Tingsbrogården.
– Det kändes hemskt, som att mattan rycktes undan under en.
Att var fjärde valt att sluta menar hon tyder på allvarliga brister.
– Det är inte klokt, men det har inte med personalen att göra utan med scheman och bemanningen. Som anhörig känner man sig utsatt och maktlös, säger hon om oron för pappan.
Att hon själv har jobbat 24 år inom särskilt boende och äldreomsorg, gör att hon vet effekten om resurser och bemanning skärs ned för hårt.
– Äldreomsorgen måste få kosta. Vart tog välfärden vägen? Det är de gamla som har byggt upp det här samhället. Och det behövs bra chefer som stöttar personalen – har man en bra arbetsgrupp fungerar det även om det är jobbigt, säger Marie Solnevik.
Gamla tider i Sanda försöker Marie Solnevik få pappa Tage Johansson på Tingsbrogården att komma ihåg, men demenssjukdomen har suddat ut det mesta av hans minnen.
Sedan senaste besöket i november menar Marie Solnevik att mycket positivt har hänt på Tingsbrogården. Att personalen slog larm, och att media lyfte debatten, menar hon har bidragit till en bättre omvårdnad i dag.
– Debatten var bra och det kom ut något bra av det här. Nu är det positiva vibbar och det känns så bra, säger hon.