De som kommer till Torsgård bor i en länga bredvid boningshuset. Här har de nära till olika aktiviteter, bland annat hästarna.
Ett hem för vård eller boende, HVB-hem, är en plats där barn eller ungdomar som riskerar att skada sig själva eller andra kan bli placerade. Ofta handlar det om personer med missbruksproblem eller som kommer från kriminella sammanhang. När omgivningen vänder ungdomarna ryggen finns det också människor som anstränger sig för att leda in dem på rätt bana igen. En av dessa är Mohammed Törnblom Ouahid, verksamhetsansvarig på Torsgård HVB.
– När man har en historia av missbruk eller kriminalitet så blir det en trygghet till slut, du blir ju någon där. Sen blir det en rädsla att lämna det. Man vet inte vad som finns på andra sidan utan det är något som man bara har hört talas om. Sen kommer man hit som ungdom och får konfrontera sina rädslor. 90 procent av dem som kommer hit har aldrig haft med hästar att göra till exempel, säger Mohammed Törnblom Ouahid.
Hästarna, som ofta kan vara skrämmande för den som inte är van, representerar Mohammed Törnblom Ouahids grundvärderingar om hur man genom förbättrad självkänsla kan bygga ett nytt liv.
– Vår största häst tror jag är 1,80 meter i mankhöjd, det är ganska högt. Så det finns enorma rädslor, det är nästan ett mantra att man säger ”shit jag kommer aldrig gå i närheten av en häst”. Det är ett exempel på fördomar som vi vill utmana, säger han.
Hästarna är hjärtat i verksamheten på Torsgård. Samtidigt menar Mohammed Törnblom Ouahid att trygghet och uppmuntran från pålitliga vuxna nästan är det viktigaste för att ungdomarna ska klara av att bygga upp sig själva. Ett exempel på detta är att personalen jobbar och bor på gården i tre veckor för att sedan vara lediga i två, i stället för att jobba i skift.
Den senaste tiden har situationen på Sis- och HVB-hem uppmärksammats i media och i mars uppmanade socialtjänstministern till en snabb förändring till följd av missförhållanden. Torsgård vill vara ett alternativ till den typen av institutioner.
– Det här är ett hem, men på en Sis-institution är det korridorer man bor i. Man behöver nyckelknippor för att komma igenom dörrar, alla möbler är fastskruvade, man har plastbestick som man räknar efter måltider. På de flesta ställena får man inte ha sina egna kläder och de som jobbar där är ofta muskelknuttar. Det skapas en vi-och-dem känsla, här är det en vi-och-vi känsla, säger Mohammed Törnblom Ouahid.
Mohammed Törnblom Ouahid bor tillsammans med sina barn fru Belinda Törnblom Ouahid, som är personalansvarig, på gården. I boningshuset har man också matsal och lounche för de boende.
Genom kontakten med hästarna, i kombination med andra behandlingsmetoder, tänds ofta gnistan igen. Från att nästan alla är rädda för hästarna i början, kan Mohammed Törnblom Ouahid se hur ungdomarna kommer över rädslan och utvecklas steg för steg.
– Det är inte på tvång, utan det skapas successivt en trygghet, en nyfikenhet och ett närmande. Det går från att klappa till att rykta, till att sitta på hästen, till att rida. Behandlingsmässigt är det ett sätt att visa för sig själv att man klarar av att möta sina fördomar. Klarar man av hästen så klarar man av nästa sak, säger han.
Mohammed Törnblom Ouahid tar som exempel en flicka som för åtta år sedan kom till Torsgård, hennes 27:e placering. I dag mår hon bra och kommer tillbaka varje jul och nyår tillsammans med sin familj.
– Det är tufft att bo här, här inifrån och här uppifrån, säger Mohammed Törnblom Ouahid och pekar på bröstet och på huvudet.
– Det handlar om att revanschera och få upprättelse, hitta tillbaka till de drömmar och mål man hade innan.