Uppvuxen i Bergslagen hade Johan Dammström nära till skogen. Det har han även efter flytten till Gotland, med höga tallar precis utanför dörren.
På avdelningen Änget i Bro förbereder personalen för lunch.
– Jag har många gånger känt mig som en praoelev. Min enda erfarenhet av vården var att jag är blodgivare, säger Johan Dammström och hyschar:
– Här måste man lära sig att gå sakta och lugnt, och att prata dämpat i korridoren.
Från ett mansdominerat yrke i skogen har han bytt till ett kvinnodominerat jobb i omsorgen, en resa som följde med flytten till Gotland.
Odlingsintresset frodas på familjens tomt, med nytt växthus där 13-årige sonen är den pådrivande och mest intresserade.
Ursprungligen från Grythyttan hade Johan alltid nära till skogen, jakt och fiske i Bergslagen.
– Jag har alltid gillat att vara i naturen, se hur den fungerar, hur den luktar och ser ut. Jag är lite av en skogsbadare ibland, säger han.
Det gjorde att Johan flyttade till Umeå för att läsa till jägmästare, och lära sig att förvalta skog.
– Jag fick jobb på Skogsstyrelsen i Jämtland och höll på med rådgivning och lagtillsyn, säger han och berättar hur han 2008 träffade sin fru i Sundsvall, bördig från Gotland.
Paret köpte villa och familjen utökades. Johan fortsatte att jobba med skogen, med taxering av skog för SLU, hos dåvarande Norrskog och på Skogsstyrelsen i Härnösand.
För sex år sedan styckade familjen av en bit mark från den mindre gård i Bro som Johans svärfar hade ägt, och byggde hus.
– Då hade vi absolut inte tänkt flytta hit, möjligen den dag vi blir gamla, säger han och berättar hur de återvände till Sundsvall efter sommarsemestern på Gotland 2022.
Johan Dammström bytte skogen i Norrland mot äldreomsorgen på Gotland. Han trivs bra och hyllar både jobbet och mottagandet från de nya kollegorna.
Under pandemin hade något hänt, suget till Gotland blivit större och här fanns släkt och en del vänner.
– Vi kom hem och kände att vi behövde ta ett beslut. En dag satte vi ner foten, vi gör det! Jag kommer ihåg känslan, och oron. Vad skulle barnen säga?
Men de var genast med på tåget, och den stora villan på 300 kvadrat såldes för ett år sedan. Jobb tänkte Johan och hans fru att det fick lösa sig med när de väl var på plats på ön, men det visade sig i Johans fall inte vara så enkelt som han trott. Tjänsterna hos skogliga arbetsgivare var få om än några alls.
– Jag visste att äldreomsorgen hade behov av personal, säger han och berättar hur han hela hösten gick arbetslös.
I december skickade han in en jobbansökan, blev antagen till vikariepoolen, innan han såg att Tingsbrogården, en kort cykelväg hemifrån, sökte boendeassistent.
Två dagar efter nyår kallades han till jobbintervju med chefen Mia Löfgren.
– Det tog inte lång stund in i intervjun innan hon sa: "Vi testar"! Jag blev förvånad, två dagar senare var jag på mitt första intropass.
Från skogsplaner och avverkningar har Johan Dammström numera hand om de boende på Tingsbrogården. "Det ger så mycket tillbaka", säger han.
Med entusiasm berättar Johan hur väl han blev emottagen, där ingen fäste så stor vikt i de bristande kunskaper han hade inom området.
– Jag trivdes från första dagen, jag var helt slut men det kändes så gott, säger Johan Dammström och berättar hur jobbet med dementa inom äldreomsorgen för honom blev en ögonöppnare till nya insikter:
– Det finns perioder i livet när man tror att man är odödlig. Men ingen av oss vet hur det ska bli. Det har varit omvälvande och känslomässigt att komma in i deras världar.
Med lätta steg går Johan Dammström till jobbet, tre kilometer hemifrån. Att få lära sig nya saker, och dessutom göra skillnad för någon annan, ger honom mycket tillbaka.
Van vid långa perspektiv, skog och plantor som någon generation bort ska fällas av andra, blev jobbet på Tingsbrogården något annat.
– Här är det leverans varenda minut. Du kan inte ha massa idéer vad du ska göra utan får ta det mesta som det kommer. Jag inser att det oförutsägbara är väldigt roligt, säger han och menar att det gör gott i hjärtat att känna att varje dag gör skillnad för någon annan i behov av omvårdnad.
"Ett fynd", säger Tingsbrogårdens chef Mia Löfgren, till vänster i bild, om Johan Dammström. Här med kollegorna Jessica Johansson och Nilla Bogren.
Efter fyra månader på nya jobbet har Johan Dammström blivit omtyckt av brukare och kollegor.
– Han är ett fynd, Skogshuggar-Johan! Han har en sådan fallenhet för det här jobbet, som jag tror att han inte förstår själv, säger Mia Löfgren, chef på boendet sedan 23 år tillbaka.
Med en åldrande befolkning hoppas Johan själv kunna inspirera andra att också våga testa ett jobb inom äldreomsorgen.
– Man ger av sig själv, närvaro och fokus, och får tillbaka så väldigt mycket. Leenden, ett tack, det mellanmänskliga som är så oerhört äkta, säger han.
Närmast från Skogsstyrelsen i Härnösand har Johan Dammström fått Region Gotland som ny arbetsgivare.
Mycket finns att lära sig i jobbet, kanske kan vuxenomställningsstöd eller annat ge honom möjlighet att plugga upp till behörighet som undersköterska.
– Lite mer betalt som utbildad skulle inte göra något, plus att det är förbaskat roligt att lära sig nya saker och komma ur den trygga skogsdunge man sitter i, säger han.
Efter flytten från Sundvall blev livet på flera sätt enklare.
– Där hade vi hus, lån, och det snurrade på rätt friskt i vardagen. Här kan jag gå till jobbet, och kliva rakt ut i naturen!