Anna, som egentligen heter något annat, levde i ett långt äktenskap som präglades av psykisk misshandel.
En jobbarkompis föreslog att hon skulle gå en kurs som hette "Våld i nära relationer". Det var då hon kom i kontakt med Brottsofferjouren.
Tidigare hade Anna, liksom många andra, tänkt att våld i nära relationer handlar om fysisk misshandel.
– Men så är det inte alls, vilket jag förstod då. Det var en väldigt jobbig kurs för mig eftersom den träffade precis på den ömma punkten, säger hon.
Kursen framkallade många och starka känslor – som var både tuffa och befriande.
– Jag var sjöblöt efter varje gång jag varit på kursen, det var som att hela kroppen reagerade, säger Anna.
Hon kunde se att hon följde ett klassiskt mönster, där hon hittat en man som påminde om de vuxna som hon växt upp med. Hon tar som exempel att barn till alkoholiserade föräldrar kan dras till partners med liknande problem.
– Jag visste att det fungerar så men när du är mitt i situationen ser du ändå inte. När eller om du kommer till insikt är du oftast redan så "insyltad" och kan inte ta dig ur, säger Anna, som pratar lugnt och eftertänksamt när hon berättar om det som hon har gått igenom
Efter kursen gick hon till polisen, men det blev ingen anmälan för det fanns inte några blåmärken på Annas kropp eftersom misshandeln var verbal.
– Det var kanske inte en polisanmälan som jag var ute efter heller. Jag famlade liksom lite och visste inte hur jag skulle ta mig ur det här, säger hon om sitt besök på polisstationen.
Anna fick rådet att lämna mannen.
– När jag berättade det för vår son så sa han "det var på tiden". Han var lite mer klarsynt. Men det var inte lätt att lämna, säger hon.
En stor del av stödet fick hon från Marianne Nilsson och Brottsofferjouren.
– Att ha någon att prata med som vet lite om hur det kan vara blev en början till att jag kunde ta mig ur min situation. Det var en process i sig, men det behövde göras, säger Anna.
Det var kombinationen av kontakten med Brottsofferjourens Marianne Nilsson, ett avgörande samtal med jobbarkompisen och kursen gjorde att Anna tog steget.
– Det tillsammans gjorde att jag klarade av det, säger hon.
När Anna började få klarhet i den destruktiva relationen såg hon att det var ett mönster från hennes barndom som upprepades.
– Det var alltid fel på mig. Man blir hjärntvättad till att faktiskt tro att det var så, säger Anna.
Några år har gått sedan Anna separerade och i dag har hon en bra kontakt med exmaken. Hon känner sig glad och säger att hon har kommit till insikt när det gäller många saker, både i äktenskapet och under uppväxten.
– Jag har haft en väldig tur ändå, att det har ordnat sig.