På Lotsen vid Norra Hansegatan i Visby samlas barn från hela världen i samma skolsal. Just nu kommer de från Syrien, Afghanistan, Filippinerna, Kroatien, Libanon, Serbien och Sudan. De yngsta hör hemma på lågstadiet, de äldsta går på gymnasiet, men alla har en sak gemensamt: De är nya i Sverige och de behöver lära sig hur den svenska skolan fungerar.
Fram till för ett par år sedan fick de nyanlända barnen kliva rakt in i den vanliga skolan. Det kunde bli besvärligt ibland, för det är inte bara språket som kan bli en barriär. Eleverna kommer ofta från länder där skolkulturen är en helt annan än i Sverige.
– Alla behöver lära sig hur den svenska skolan fungerar. Hur man beter sig på rasterna, på gymnastiken eller på badet. De behöver kunna koderna, så att de inte blir mobbade och hamnar utanför. Och några har aldrig gått i skolan och vet inte hur man håller i en penna. Om vi bara visar hur de ska göra så lär de sig jättefort, berättar Aydin Akyüz, som är en av de som jobbar på Lotsen.
De flesta eleverna går på Lotsen i åtta veckor. Det är veckor när man också kartlägger deras kunskaper och tittar på hur de fungerar socialt.
– Så när det är dags för överlämning till deras nya skolor kan vi berätta om deras styrkor och kunskaper och saker som är bra att känna till, säger Anna Herlöfsson som är verksamhetssamordnare.
Samtidigt ser man också till att barnen får busskort, bibliotekskort och läsplattor och fyller dem med användbar svenska.
När GA kommer förbi är det glosförhör på temat kläder och eleverna får lära sig skillnaden på en kavaj och en jacka.
– Ahaa! En kavaj är en partyjacka, utbrister Lea Stewart när hon förstår.
Eva Johansson ger barnen lite tips om hur de ska få flyt på svenskan när glosförrådet har fyllts på:
– Vi säger "lörda" inte "lördag". Tar man bort g:et så låter det bättre.
Bryggan över till den svenska skolan inbegriper också skillnader kring hur man ser på religion och kvinnor och män.
Aydin Akyüz och Eva Johansson talar klarspråk med eleverna, men också med deras vårdnadshavare:
– Vi vinner ingenting på att tassa runt problemen, säger Eva.
– Jag talar om för barnen att de inte kan sitta i matsalen och säga att det är äckligt med gris. Och jag förklarar för föräldrarna att de kommer få se att deras döttrar pussar pojkar, säger Aydin.
Två barn i klassen är nya för dagen. De är storögda och tysta men de har Lekbir Belmhamdi intill sig hela tiden som kan tala med dem på arabiska och lotsa dem genom deras första skoldag. De som har gått här i några veckor ser mer hemmastadda ut. Rhea Salem, 9, och Jhon Cagas, 16, från Filippinerna har börjat vänja sig och uppskatta sin nya skola.
Jhon Cagas har sett att den svenska skolan jobbar mer med IT än vad man gör i Filippinerna, men den största skillnaden finns på ett helt annat plan:
– Den stora skillnaden är lärarna. Man kan prata med dem och de blir som extraföräldrar åt oss, berättar han.
Och personalen på Lotsen är helt överens om vad som är allra viktigast av det som ska förmedlas till de nyanlända eleverna:
– Det viktigaste är att vi kan ge dem trygghet!