Rubrikerna under sommaren 2018 var alarmerande. Extremtorkan gjorde att Gotlands lantbrukare inte fick tillräckligt med foder inför hösten när första skörden skulle tas. Bokningsköerna till slakteriet skenade iväg. På norra Gotland, i Bunge hade foderproblematiken blivit verklighet redan under våren.
– Egentligen började det för oss redan under första delen av 2018. Året innan hade vi haft dålig skörd och vi levde redan på vår buffert som började sina, säger Mats Widgren som tillsammans med sin fru Anna driver Mattise gård i Bunge.
De hade vid tillfället en lammbesättning på 110 tackor som man tvingades dra ned till hälften, samt 150 mjölkkor på gården. Mjölkkorna ville man slakta av delar av, men det gick inte på grund av slaktköerna. Till lammen började man med klappning av lövträd för att få foder.
Mats, som är sjätte generation lantbrukare på gården förstod att han tidigt skulle behöva köpa in foder för att klara av hösten och vintern.
– Vi hade tur som fick tag på foder här från ön. Vi tänkte på att köpa in utomlands, men kom aldrig dit. Vi köpte grovfoder redan under våren för att klara oss. Samarbetet mellan lantbrukare på Gotland under 2018 var guld värt. Nätverket var räddningen, säger han.
På gården fick man en bra tredje skörd under 2018 vilket blev räddningen efter torkan. 2019 fick man regn vid rätt tillfällen, samtidigt vittnar andra lantbrukare på ön om att 2019 i flera fall var minst lika tufft som året innan.
– När andra haft det sämre har vi kunnat sälja foder till dom. Stora delar av vår andraskörd förra året kunde vi sälja av till de som fått sämre avkastning på ön.
Efter den tuffa sommaren 2018 höstsådde man spannmål med insådd av gräsfrö för att snabbare få fram grovfoder till året därpå. En chansning som slog väl ut. Mats och Anna valde även att öka fodermajsodlingen med tio hektar för att säkra upp på fodersidan.
– Vi fick fylla på lagret och även kunnat sålt av lite. Det är nog många som inte är välfyllda ännu i sina lager. Även om det finns foder på olika delar av ön. Det skiljer sig väldigt mycket geografiskt.
I dag, dryga tre år efter torkan är lagren uppfyllda på nytt och vårbruket drar igång efter påsk. Men riktigt lugn vågar Mats Widgren inte vara.
– Vi försöker att lagra mer. Vi har ökat vallandelarna och satsat mer på majsen. Så vi är bättre rustade. Men en eller två dåliga år i följd kan bli kostsamt.