Det var den 28 juni som syskonen Emma och Louis Godman tog cykeln ut till Bungenäs på norra Gotland för att bada, och det var där det unika fyndet gjordes.
– Det var min lillebror Louis som såg den först. Den lyste på botten på ungefär en meters djup. Han ropade att det var en sjöstjärna, säger Emma och berättar att de först inte visste om de skulle våga tro att det var sant.
Stenen på botten vägde flera kilo, men själva sjöstjärnan var liten – bara omkring fem centimeter i diameter.
– Det var ett under att ingen annan hade hittat den. Det är så mycket turister där, och den skrek ju bara "kom och ta mig", säger Emma Godman.
Hon berättar att de lastade stenen på cykeln och åkte hem. Där trodde inte heller hennes mamma Kristina riktigt på att det var en hel sjöstjärna som barnen hade hittat.
– Hon har letat efter trilobiter och koraller i 50 år, säger Emma Godman och berättar att de tog en bild av sitt fynd med hennes mobil, och skickade till Jan Ove Ebbestad, intendent i paleontologi och mineralogi vid Evolutionsmuseet vid Uppsala universitet.
Svaret kom mycket snabbt tillbaka.
– Jag skrek som ett barn som fått tillåtelse att springa ut till glassbilen, säger Emma Godman om expertens bedömning.
För, lika upphetsad över fyndet var kännaren på området Jan Ove Ebbestad.
– Fyndet är unikt. En sjöstjärna är uppbyggd av små plattor och de faller isär när djuret dör. Att hitta en som fortfarande är hel är därför oerhört sällsynt, säger han.
Han berättar att museet har ett exemplar, hittat 1952 vid Rövar Liljas håla strax söder om Högklint, sedan tidigare.
– Jag känner inte till andra, och nu det här som precis hittades. Det är ett viktigt fynd, då det kan bidra med nya rön om arten, dess levnadsmiljö och bevaringssätt, konstaterar Jan Ove Ebbestad.
Arten av sjöstjärna heter Neopalaeaster Hesslandi och fick sitt namn efter upptäckaren av det första fyndet på Gotland, paleontologen Ivar Hessland som doktorerade i Uppsala. Han gjorde sitt fynd 1952 vid Rövar Liljas håla strax söder om Högklint.
Ett par tusen olika arter sjöstjärnor lever än i dag i salta hav, men det här marina djuret levde för 428 miljoner år sedan. När det dog bevarades det inlagrat i det så kallade "undre Visbylagret" från silurperioden.
– Exemplaret som Emma och hennes bror hittade är oerhört vackert, sällsynt och ett härligt fynd! Dessutom av högt vetenskapligt värde, säger Jan Ove Ebbestad.
Hesslands exemplar hamnade i samlingarna hos Evolutionsmuseet i Uppsala. Där, eller på annan institution eller museum, ska ett exemplar av alla vetenskapligt beskrivna arter finnas – för att bevara dem och göra dem tillgängliga för forskningen.
– Att få veta att det bara finns ett annat exemplar sedan tidigare kändes helt overkligt. Jag vet inte ens vad den här hade varit värd, 30 000 eller 500 000 kronor, men oavsett vad kommer vi nog att ge den till något museum. Det känns mer rätt än att sälja den, säger Emma Godman om deras fynd.
Hon berättar att hon älskar att nörda in sig i forntiden. Det unika fyndet har inte på något sätt mättat hennes hunger efter att hitta nya spännande fossil. Men hon poängterar att det är olagligt att knacka fossiler ur de gotländska kalkstensklipporna.
– Det finns saker att hitta, och jag tror bara att vi hade en väldig tur att den här stenen var lös, och inte hade något sjögräs på sig. Vi skulle ju bara bada – och så gjorde vi ett helt unikt fynd, säger hon.