Birgitta Edlund är sommarboende i Burgsvik sedan 1970-talet och permanent flyttad till huset på Hamnvägen sedan fem år.
Nej, hon ser inte badet från fönstret, men särskilt långt dit är det inte. Åtminstone inte i hjärta och själ, så gammal tävlingssimmerska hon är.
– Det har alltid funnits något att hoppa från i Burgsvik, det vore förstås roligt att vi kunde ha det så även framöver, säger hon.
För nu är det trätorn som byggdes för, ja, vad är det nu, tio år sedan kanske, borta. Medlemmar i Burgsviks hamnförening rev det i helgen, angripet av väder och vind som det var.
Teknikförvaltningens hamnavdelning hade dessutom beordrat hamnförening att ta bort tornet då det ansågs felriktat, ut mot hamnbassängen.
Birgitta Edlund håller kanske inte med, men inser läget:
– Nu behövs ideella krafter för att lösa det här, säger 67-åringen.
Det finns nya hopptorn att köpa, det har hon kollat upp. Det kostar sina modiga tusen, femtio, och så behöver det sättas på plats också.
– Och ska det riktas åt annat håll behövs dykare som kan kolla botten först, säger hon.
Hennes idé är just ”Hopptornets vänner”, att bygden går samman med klokskap och öppen börs för en god sak och fortsatt hopp.
På 60-70-talet stod den gamla kranen kvar för hågade att ta språnget från, sedan följde andra möjligheter.
Så vill Birgitta att det ska förbli, in i framtiden:
– Minst ett hopp per år, även för oss gamlingar. Det är kul, men just nu känner jag mig segare än det gamla tornet, säger hon.