Judy Blank och Dylan Earl känner varandra sen tidigare och är glada över att få spela ihop igen.
Efter en regnig dag på Sudret skingrades molnen under eftermiddagen för den nya countryfestivalen Gainesville. Judy Blank och Dylan Earl var först ut på scenen.
– Det är så fint här, säger Judy Blank som gör sin första festival i Sverige.
Dylan Earl är också nöjd med sin spelning och glad över att publiken var så trevliga.
– Jag kan förstå varför det heter "good-land", säger Dylan Earl.
Trots att publikantalet var betydligt lägre än under Veronica Maggios konsert tidigare i veckan var entusiasmen stor hos både besökarna och artisterna. En av kvällens huvudakter – David Ritschard – håller med.
– Jag spelade på Storsjöyran inför 4 000 och då känner man sig bara som en fladdrig pajas. Mycket hellre 400 för då kommer man varandra nära, säger han.
David Ritschard sjunger country om den svenska arbetarklassen.
Tillsammans med sitt band bjöd David Ritschard på både nya och gamla låtar.
– Skönt att vara så långt söder om slussen, konstaterade Ritschard i början av sitt mångsidiga uppträdande.
Countrymusikerns låttexter kretsar ofta kring svenska arbetares livsvillkor och drömmar. Mellan två låtar vänder han sig specifikt till den gotländska publiken.
– Har vi några stenhuggare från Slite med oss här i kväll? frågar han.
Utöver en hel del egensinnigt mellansnack bjöd Ritschard upp flera gäster på scenen. I mitten av akten föll en av turnéarbetarna ned på knä för att fria till turnéns samordnare. Det blev ett ja och publiken jublade.
Några från Ritschards turnégäng tog tillfället i akt att trolova sig inför publiken.
Det blev ett ja och publiken jublade.
– Det här var en väldigt snäll publik, säger David Ritschard till Helagotland efter konserten.
David Ritschard pratar gärna med fansen efter spelningen. Han tycker om det korta avståndet till publiken.
Vi pratar med några fans i publiken.
– Han gör countrymusik om Sveriges problem, sammanfattar Carl-Magnus, som ser honom för första gången ikväll.
Han och vännerna har varit förväntansfulla inför kvällens spelningar.
– Vi har lyssnat mycket, men det är första gången vi ser honom, säger Jessica.
Jessika, Andreas och Carl-Magnus är alla musikälskare.
Festivalen har lockat både inbitna countryfans och folk som vill upptäcka något nytt. En som har mycket att säga om både country och dess relation till Gotland är Axel Risling. Han är själv aktiv musiker och spelar i countrybandet Sons of Bourbon.
Moa-Karin och Axel ser fram emot att se Jesper Lindell & His Band.
– Jag vet inte om det är ön som har så mycket att göra med countryn eller om det är mer landsortstillvaron som klingar väl med musiken. Men det går inte att sticka under stolen med att stäppen här på Sudret, där jag hänger, är inspirerande, säger han.
– Det ska bli kul att se Jesper Lindell och Slowgold, tillägger Moa-Karin.
Jesper Lindell & His Band spelade efter Ritschard.
Susanna, Sara och Emma tycker det är kul att det finns så många olika typer av musikevenemang på Gotland i sommar.
I publiken kryllar det av blåa jeanskläder och hattar av olika slag. Visbybon Sara har växt upp med Countryn och är glad över att det finns en festival på Gotland med den sortens musik. Hon är här främst för David Ritschards spelning.
– Han känns charmig och bryr sig inte om någon annan. Bara man tittar på honom blir man glad, han bara kör sitt eget race, säger hon.
– Jakob Hellman är ju också lite nostalgi, tillägger kompisen Emma.
Jakob Hellman spelade under Gainesville på Grå Gåsen.
Senare på kvällen spelade även Slowgold och Anna Ternheim. Med totalt sju artister under en dag är det en fullspäckad festival, tycker besökarna.
– Det är mycket musik för pengarna, säger Kristina.
När man går på festival, då ska hatten på!
Publiken applåderar till frieriet.