"Ursprungsidén var att göra det här i olika skandinaviska länder, men vi blev förälskade i Sverige", säger Dariya Kulynych. Det här blev första gången projektet togs till Gotland.
Vid första anblick ser det ut som vilken teambuilding-dag som helst på Stavgard vikingagård i Burs. Den som spetsar öronen inser snart att det inte är anställda vid ett medelstort svenskt företag som kommit hit för att tälja, värma frusna händer över elden, skjuta pilbåge och delta i workshops.
– Målet är att få dem att känna glädje och att kriget är långt borta, om så bara för några dagar, säger Dariya Kulynych.
Hon arbetar för organisationen Repower, som arrangerar återhämtningsresor för ukrainsk sjukvårdspersonal med erfarenheter från fronten. 23–28 oktober befann sig ett 60-tal volontärer, sjukvårdare och militärläkare på ön för att vila upp sig, ta del av gotländsk kultur och lära sig verktyg för att hantera stress och traumatiska upplevelser.
– Ursprungsidén var att göra det här i olika skandinaviska länder, men vi blev förälskade i Sverige. Och när vi var på Almedalsveckan och kom i kontakt med nätverket Klinte volontär kändes det ganska självklart: Klart vi ska vara här, på en ö mitt i Östersjön, det är ju helt perfekt, säger Dariya Kulynych.
Bågskytte på Stavgard vikingagård i Burs var en av aktiviteterna som hade planerats för Serhii Zhuravlov och de andra ukrainska sjukvårdarna. Man hann även med ett studiebesök på Visby lasarett och några varv på Gotland rings bana i Storugns.
Vasyl Myrhorodets hade varit prensionär i tre månader när Rysslands inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina. "Först och främst blev jag orolig för min familj. Det här kriget måste ta slut snart."
När Ryssland inledde sin fullskaliga invasion 2022 arbetade Serhii Zhuravlov för ett företag som tillverkar bildelar och elektronik.
– Jag försökte få min fru att lämna landet då, men hon vägrade. Efter mer än två år av det här vet min tioåriga son precis hur man ska agera när det faller bomber. Det är bra, men också sorgligt att det ska vara så, säger Serhii, en av sjukvårdarna som befinner sig i vikingabyn denna dag.
Solen lyser på gula höstlöv när han spänner bågen och skickar iväg en pil mot tavlan. Den träffar sitt mål.
– Gotland är en mycket vacker ö. Jag uppskattar naturen här. Och tystnaden. Havet ... Det är barndomen för mig och jag saknar allt det där nu när jag inte kan röra mig fritt i mitt eget hemland, säger Serhii.
Det är en svår tid för er.
– Inte bara för oss. För hela Europa. Maktförhållandena rör på sig och det påverkar hela världen.
Oleksander (i mitten) är en av få deltagare som inte behöver tolkhjälp. Han har arbetat med svenskar i Ukraina och lärt sig en del av språket.
Med tanke på det allvarliga ämnet kan Stavgard förstås framstå som en lite egendomlig inramning. Men Oleksander – som inte vill uppge sitt efternamn – upplever det inte så.
– Ända sedan barnsben har jag fascinerats av skandinavisk historia och mytologi. Jag tror att det har att göra med de nära historiska banden mellan mitt land och Skandinavien under vikingatiden. Det var väl ett sätt att lära känna mig själv och den historia som stulits ifrån oss, säger han.
Det var tack vare Anastasia Bilenko och de andra från organisationen Klinte volontär som Repower fick upp ögonen för Gotland.
Oleksander har arbetat en hel del med svenskar i Ukraina – och faktiskt snappat upp språket.
– Jag blev faktiskt oerhört glad när jag hörde att jag skulle få chansen att komma hit. Jag ville se landet som gett upphov till alla dessa fantastiska personer som jag träffat hemma i Ukraina.
Du är här för att återhämta dig och slippa tänka på kriget. Går det?
– Så klart är det omöjligt att helt tänka bort det. Och dessutom behöver jag konsultera en del på telefon, så jag jobbar en del härifrån. Men jag försöker verkligen slappna av. Den senaste veckan har jag undvikit att läsa nyheterna. Det här är första gången på tre år jag tillåter mig det. Bara det är skönt.
Oleksander och de andra vet ju också vad som väntar vid återkomsten. Fronten.
Både Roksolana Vynnytska och Serhii Zhuravlov har sett fronten med egna ögon.
Roksolana Vynnytska – som har en bakgrund som barnpsykolog – har varit där och det är inte så att hon längtar tillbaka, men alternativet vore outhärdligt.
– När jag är ute i ukrainska skolor och träffar barn brukar jag säga: ”Jag skulle mycket hellre vara hemma med min familj och min pojkvän, men jag måste vara vid fronten – för att ni ska slippa att hamna där i framtiden”. Så många vänner och kollegor har mist sina liv vid fronten. Jag måste tillbaka dit, för deras skull, säger hon.
Du kan fortfarande känna hopp?
– Jag tänker så här. Det var hat mot oss som drev Ryssland till det här kriget. Kärleken får oss att fortsätta kämpa. Jag älskar mitt land.
Roksolana, Oleksander och Serhii vet inte om det när denna intervju görs, men när vistelsen nått sitt slut kommer deltagarna att få med sig ett litet minne från tiden på Gotland.
Yulia Lebed och Viktoria Aleksandzova fick prova på vikingatida hantverk under sitt besök på vikingagården i Burs.
Dariya Kulynych från arrangörsorganisationen Repower visar en svart ring som kan hängas runt halsen.
– Vi har folk från alla möjliga brigader här och det är få som känner varandra sedan tidigare. Förhoppningsvis kan det här leda till en hel del konversationer hemma, när man ser att någon har en likadan ring. Då delar man denna erfarenhet och minns en trygg plats, säger hon.