Menyn beskrivs som varierad, mat ”lagad med kärlek” och sådant som kockarna själv gillar.
Hennes stammisar blir lätt nostalgiska. De berättar hur de försökte köpa cigg i smyg, på den tiden när lokalen var en lanthandel.
– Och deras föräldrar, i sin tur, bytte ägg mot spik och annat, berättar krögaren Joann ”Jojo” Kneedler.
Hon ser sig om i den rustika lokalen och ursäktar röran. 2022 avslutades med en rockkväll, sedan har det varit stängt en månad, så lite städning återstår innan stundande säsongsöppning.
Några veckors paus alltså, men inte mer, så det här måste ändå räknas som ett året runt-ställe.
– Nu ska vi köra fredagar och lördagar, sedan är det sex dagar i veckan under sommaren.
Det började över några öl, i en lada någonstans på ön, år 2017. Någon skämtade om att ”Jojo” Kneedler skulle starta ett kafé i Burs.
– Jag visste inte ens var det låg och tänkte inte så mycket mer på det.
En person i sällskapet, med koppling till just den här byggnaden, vägrade dock att släppa idén. Ett år senare lockade han dit den tilltänkta och hon föll pladask.
– Men jag hade inga pengar. Hon som äger lokalen sade att hon investerar i ett kök, om jag fixar resten. Så jag började åka runt och hämta gratissaker jag hittade på Blocket.
Efter lanthandeln hade lokalen huserat anrika Burs Kafé, men sedan hade den stått tom i nästan ett decennium.
I juni 2019 öppnades portarna igen, nu till en bistro. Det var mycket jobb och ganska snart kom en pandemi i vägen också.
– Men jag har världens bästa stammisar. När jag skulle bli tvungen att stänga klockan åtta sa de bara ”jaha, men då får vi väl komma klockan fem då”.
De har fortsatt att komma också, både för att äta och för att på olika sätt hjälpa till. Främst från Burs, men även Stånga, Hemse, När och Rone.
– Och från andra håll, när det är något på gång. Det är ju inte så mycket öppet härnere, utanför högsäsongen.
Bistro Burs har haft spelningar, musikquiz och utställningar. Det finns fler idéer också – som kan leda till utökade öppettider.
– Jag har en tanke om söndagsmiddagar, kanske en brittisk ”sunday roast”. Sedan kan man ha föredrag också, då man får en bit mat men även får lära sig något, berättar ”Jojo” Kneedler.
Många dyker upp och rycker in, bland annat när det skulle byggas uteplats. ”Här i Burs hjälps vi åt”, säger Joann Kneedler.
Att ha mer öppet handlar även om att aktivera de anställda lite mer. Jo, hon har sådana, även vintertid. Det finns ”bra folk i servisen” och en nyanställd kock, som just nu jobbar omkring 50 procent.
Hur går det ihop egentligen? Med tanke på alla liknande projekt, som inte håller i längden?
Enligt krögaren själv går ekonomin ”åtminstone jämnt upp”.
– Och jag var beredd på hur slitigt det skulle vara. Jag har varit i den här branschen sedan jag var 15, så jag vet.
Även lågsäsong, med servering två kvällar i veckan, finns det att göra.
– Många frågar mig vad jag gör annars i veckorna? Jag förstår väl frågan, men betänk att jag jobbar kanske 30 timmar på de här två dagarna och sedan är det allt det andra, kring att driva företaget. Plus att man behöver en del återhämtning, det har jag lärt mig med åren.
Joann Kneedler på trappan utanför huset som en gång var en lanthandel.
Den gamla butiken verkar onekligen ha blivit socknens mötesplats på nytt.
– Ja, det tror jag. Nyligen hade vi 99-årsdag för en av de sista skollärarna i byn, men vi har även haft dop och begravningar, både glädje, sorg och samtal. Det här var ett saknat ställe.
Hur länge tänker du själv vara den drivande?
– I alla fall tio år, tänkte jag från början. Men nu är jag verkligen Bursbo, så jag blir kanske kvar här hela livet...
