Gården i Burs har hela 22 hektar med egna beteshagar. Något som gör det möjlighet att ta emot alla slags hästar, året runt.
Hästintresset är Lindas, åtminstone från början, med ridgymnasium, egna hästar och tävlande på hög nivå i dressyr. För tio år sedan, när hon och maken Jocke träffades, var det bara för honom att stiga rakt in i stallet från start – bokstavligt talat.
– Lindas häst som hon hade då, hade blivit sjuk, så det var bara för mig att följa med när hon satt och vakade. Vi sov i sadelkammaren med något hästtäcke över oss, minns Jocke.
Sedan dess har hans intresse för hästarna vuxit sig stort det också, även om han fortfarande har ett "vanligt" jobb.
– Jag rider gärna på de snälla hästarna, haha. Nej, men jag älskar att gå ut till hästarna. De har något i sig som gör att man blir glad.
De pratar om hemstaden Piteå med mycket kärlek, men att det inte fanns någon möjlighet för Linda att fortsätta med hästarna. På gården som de köpte där, drev hon ett inackorderingsstall samtidigt som hon försökte satsa på den egna tävlingskarriären.
För en satsande ryttare som Linda är det en stor fördel att ha jobbet på hemmaplan. Här är hon med sin nya tävlingshäst Victor och hans lilla hagkompis Ulven.
– Men vi hade också vanliga jobb vid sidan av. Jag insåg att det inte gick att ha det så. Man orkar inte göra både och, det var antingen eller. Utveckla eller avveckla.
Men för att kunna satsa stort räckte inte gården till. Utöver egna tävlingshästar, och att ta in andras hästar, finns en långsiktig satsning på bland annat egen uppfödning – något som framför allt kräver stora arealer betesmark.
Det var sommaren 2021 som Linda och Jocke fick nys om en gård vid Bandlunde i Burs som var till salu.
– Det var min bästa kompis som bor på Gotland som tipsade mig. Hon håller också på med hästar och förstod direkt att detta var ett tillfälle som sällan dyker upp, berättar Linda.
På gården går bland annat flera ston som ska föla i år. "Det är inget nio till fem-jobb, särskilt inte kring fölningarna", säger Linda.
Reaktionen från maken var till en början inte lika positiv, minst sagt.
– Aldrig i helvete, sa jag först.
Varför då?
– Jag är älgjägare.
Paret, som mer eller mindre tillbringat varje sommarsemester på Gotland, for ner för att titta på gården på sydöstra Gotland.
– När jag klev ur bilen var jag såld, säger Jocke.
När en av hans två söner, som i dag är 16, kunde tänka sig att flytta med, blev beslutet om möjligt än mer självklart.
– Han fick så många nya kompisar på en gång här, ibland känns det som att det enda man gör är att skjutsa runt honom, haha.
Efter ett tag på Gotland bestämde sig Jocke för att starta eget, ett företag inom entreprenad och bygg.
– Visst var man lite nervös innan men det har gått så fruktansvärt bra ända från början. Det är det bästa vi gjort, att flytta hit.
Fördelarna med Gotland är flera när det kommer till Lindas tävlande eftersom det blir många resor till södra Sverige.
– Jämfört med Piteå är det en otrolig skillnad i avstånd. Och jag tycker att det fungerar jättebra med båtresan över, säger hon.
Båda talar med värme om Gotland och framför allt grannar och de som bor i socknarna runt i kring.
– Gotland är som ett Norrbotten fast i södra Sverige. Gotlänningar är öppna och hjälpsamma, man vill vara andra till lags. Och det är liksom inga konstigheter att åka förbi på en kopp kaffe, säger Linda.
2021 tog Linda Wallerström, 38, över gården vid Bandlunde i Burs tillsammans med maken Joakim Wallerström, 46.
– Och klimatet. Jag tar hellre regn alla dagar i veckan än att stå i 30 minusgrader, säger hon om den rådande vintern på ön.
Det är inackordering av fölston och unghästar som utgör huvuddelen av Bandlunde Stable, som verksamheten heter. När paret köpte gården fanns det redan några fölston på gården, som hästägarna valde att ha kvar när Linda och Jocke tog över.
Det gav en bra grund i starten, även om det knappast räckte till att hålla verksamheten flytande. Det första året var tungt ekonomiskt, men det hade de också räknat med.
– I dag kan vi gå runt ekonomiskt, även om jag gärna hade haft fler hästar. Men vi har mycket kvar att utveckla, det finns mycket kvar.
Utöver den nya tävlingshästen har Linda även sin tidigare dressyrstjärna på gården. Ett sto av rasen Frieser som inte kan tävla längre men som Linda hoppas kunna avla på för att få fram en framtida tävlingshäst. Och på sikt är planen att bygga upp en småskalig uppfödning för egen del.
– Vi har tagit steget att flytta hit. Nu får man ta saker pö om pö, inflikar Jocke.
Linda konstaterar att de börjat vänja sig vid att de bor här nu.
– Minns du i början, Jocke? När man varit på någon fin strand och liksom tänkte att "nu ska vi snart hem igen". Men vi bor ju här nu. Ibland behöver man bara stanna upp och påminna sig själv. Tänk att just jag får bo på en sån här otroligt vacker plats, säger hon.