Hon vill inte säga att hon är glad, för det är hon inte. Inte på det glada sättet. Helst önskar hon att hon aldrig hade behövt dra igång den här insamlingen.
50 000 kronor fick hon in, sedan hon hört talas om den misär hästarna i det demolerade stallet i Butja utanför Kiev levde i.
När Ryssland ockuperade anläggningen släppte de ut 32 hästarna vind för våg. Några dödades, andra strövade fritt.
När soldaterna dragit sig tillbaka hittades en av dem strövandes i ett lika demolerat köpcentrum.
Josefine Esperansa, som själv är hästtjej, kände att hon ville göra något för att stödja anläggningen. För två veckor sedan kom transporten från Sverige fram, lastad med saltsten från Gotland och med hö och foder från Södertälje.
Under helgen kom de första tre hästarna åter till stallet, som nu hjälpligt röjts upp och renoverats av personalen.
– Jag har pratat med Bogdan och Andrey, de är så tacksamma. Men det är inte vi som är hjältarna, det är de som är, alla ukrainare som inte visar något annat än mod.
Nu står de där, hästarna, och mumsar svenskt hö.
– Det känns väldigt fint och viktigt. Samtidigt sorgligt att ett land som Ukraina, en av världens största spannmålsproducenter, sitter i den här sitsen.
Josefine Esperansa tänker fortsätta att stödja anläggningen i Butja, där bland andra ukrainska landslagsryttaren Iryna Soroka håller till.
– Jag vill ge dem det liv de förtjänar, såväl hästar som människor. Senast vecka 23 vill jag få iväg nästa lastbil.