Maurice Dekkers har genom åren arbetat med flera kreativa och samhällskritiska projekt. Bland dem finns historien om Tony´s Chocolonely, den slavfria chokladkakan.
Han går avslappnat med en resväska i handen när Gotlands Tidningar träffar honom vid flygplatsen i Visby.
Hans flyg går om en timme, men 51-åringen ser inte särskilt stressad ut. De senaste veckorna har han spenderat i sitt nykinöpta hus vid Sudersand på Fårö.
LÄS MER: Prislappen på huset precis vid Sudersand
Nu är han på väg till Nederländerna för att fira sin svärmors födelsedag.
Han bor numer halva året på Gotland, den större delen av tiden på Fårö.
Att han flyttade just hit kommer ur hans brinnande intresse för miljöfrågor, och här kunde han bosätta sig väldigt nära havet.
En dokumentärfilm om Östersjön finns i hans planer, precis som en thriller.
Maurice och hustrun Benthe vill spela in en dogmafilm i svensk thrilleranda på Gotland.
– Jag gillar att morden i svenska filmer är så brutala. Det är en sådan kontrast till hur det svenska folket är. Alla är så lugna och trevliga här. Det hade därför varit kul att göra en svensk thriller utifrån vår synvinkel, säger han.
Paret åkte hit första gången för att se vat Bergman hade spelat in sina filmer. De åkte då runt i husbil och tiden de spenderade på ön satte så djupa spår att de senare köpte hus både i Ljugarn och på Fårö.
Som journalist och filmskapare har han åstadkommit mycket, men det är som chokladentreprenör som han har gjort allra störst avtryck.
Under början på 2000-talet började nederländska medier uppmärksamma chokladindustrins mörka sida. Det visade sig att kakaon från flera stora chokladförsäljare kom från odlingar i Västafrika som bedrev både barn- och slavarbete.
Maurice Dekkers, som då arbetade som journalist för ett nederländskt nyhetsprogram, plockade genast upp ämnet. Men varken chokladindustrin eller dess konsumenter var särskilt intresserade av att höra var deras godis kom ifrån.
– Afrikanska nyheter är inte sexiga. Folk vill vanligtvis inte höra om vad som händer där, säger han.
2005 lanserades en reboot av filmen ”Calle i chokladfabriken”. Inför filmens premiär kontaktade Maurice Dekkers tillsammans med två kollegor chokladföretaget Nestlé som sponsrade filmen och bad dem ta fram en produkt som garanterat inte gjorts av slavar, men Nestlé var inte intresserade av något samarbete. När flera andra företag också nobbade idén tog Maurice Dekkers och hans kollegor saken i egna händer.
– Hur svårt kunde det vara att göra en chokladkaka som inte gjorts av slavar?, tänkte vi. Det visade sig vara jättesvårt, säger han och skrattar.
De inledde ett samarbete med en chokladfabrik, producerade 5 000 fairtrademärkta chokladkakor och döpte dem till Tony’s Chocolonely. Genom att sätta texten ”100 procent slavfri” på chokladpappret skulle man samtidigt uppmärksamma konsumenterna om problemet. Det blev en direkt succé och chokladen såldes snabbt slut.
Mer choklad producerades och helt plötsligt hade journalisterna blivit entreprenörer. När företaget växte etablerade man en direkt relation med odlingarnas bönder och kapade på så sätt mellanhänderna. De kunde då försäkra sig om att varken barn- eller slavarbete pågick på de odlingar man köpte kakao ifrån.
– Vi visste ingenting om företagande, men vi trodde på vår idé.
I dag är Tony’s Chocolonley Nederländernas största chokladförsäljare. 2013 lyckades de öka kakaoböndernas löner med 25 procent. Historien om företagets uppgång dokumenterades av Maurice Dekkers fru Benthe Forrer i filmen ”The Chocolate Case”. Chokladen har på senare tid också etablerats i USA, Tyskland och Sverige.
Men han själv har lagt chokladbranschen bakom sig. Han har en plats i ledningen, men ut över det är han inte längre involverad i företaget.
– Jag är ingen affärsman, jag är en berättare. Jag ville visa att man kunde tjäna pengar på chokladindustrin på ett legitimt sätt.
Sedan 2003 har han varit en flitig Gotlandsbesökare och bor nu på ön 6 månader om året. Öns isolerade känsla ger honom lugn och inspiration. Nu väntar nya projekt.
– Jag älskar havet så jag skulle vilja göra en film om Östersjön, och hur människan förstört det. Gotland skulle vara en perfekt plats att spela in på.
Vare sig det handlar om slavarbete eller förorenade hav så verkar Maurice Dekkers mål alltid vara den samma: Han vill skapa, berätta och förbättra.