GA möter Christina Andersson i sommarhuset vid Tängelgårda i Lärbro. Där har hon haft några veckors avkopplande semester efter det omfattande arbetet med krisbroschyren. Christina har sina rötter i Tingstäde och arbetade under några år på Gotlands Allehanda innan hon flyttade till fastlandet och började arbeta som frilans för olika myndighetstidningar. Numera bor hon i Gustavsberg, öster om Stockholm, med maken, fotografen Sören Andersson.
Sedan 1991 har Christina Andersson varit statligt anställd, för närvarande på MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) där hon således ledde arbetet med att ta fram den nya krisbroschyren.
– Regeringen tyckte att kunskapen om hur man förbereder sig för kriser och krig var låg och måste ökas, människor måste ha konkret kunskap.
– Skönt att den har kommit ut nu. Jag tog inte med broschyren hit (den har enbart distribuerats till fasta hushåll) så jag har släckt ner, konstaterar hon efter det intensiva arbetet.
Upplagan ligger på hela 4,8 miljoner exemplar. Något som också medförde att portot, åtta miljoner kronor, var den klart högsta posten i broschyrbudgeten om totalt 18 mkr.
Föregångaren, ”Om kriget kommer”, kom senast i en tredje upplaga 1961. Därefter fanns informationssidor under många år med i telefonkatalogen. Men hotbilden mot samhället ser delvis annorlunda ut i dag. Det handlar inte längre enbart om akut militär krigsrisk, såväl cyberattacker som extremväder och terrorattentat nämns.
Allt i broschyren har gåtts igenom synnerligen noggrant: Färger (för att broschyren bland annat skulle skilja sig från postdistribuerad reklam), illustrationer, namnet, stilgrad, sidantal. Språket diskuterades intensivt, den text som finns med klassas som enkel svenska och själva namnet testades i fokusgruppen. Informationen är otroligt kvalitetssäkrad.
– En av de största utmaningarna var att den ska passa alla. Varje ordval har vi vänt och vridit på ur olika vinklar, ytterst är det vår generaldirektör som är ansvarig för innehållet, framhåller Christina Andersson.
En vecka efter det att broschyren distribuerats gjorde MSB en uppföljning om vilken effekt den haft.
– Gotland utmärkte sig. 46 procent, högst i landet, svarade att man skulle göra någonting för att förbättra hemberedskapen. 91 procent uppger att de fått broschyren, en drömsiffra.
”Om krisen eller kriget kommer” väckte dessutom enormt intresse över hela världen.
– Vi hade pressvisning av broschyren när den lanserades. Det finns ingen liknande broschyr i Norden eller i EU. Lettland har en, men den handlar mer om vardagsolyckor.
– Utländsk press hörde av sig och vinklade det på ”Nu rustar Sverige för ryskt anfall”. Även preppersgrupper i exempelvis Texas hörde av sig och ville ha broschyren, som finns på 14 språk. Sådana grupper (som satsar på hemberedskap) finns ju även i Sverige men då utan den i USA obligatoriska vapendelen.
Hur är det då med din egen hemberedskap? (Ett omdiskuterat uppslag i broschyren heter ”Tips för din hemberedskap” om vad man bör ha i lager inom olika områden).
– Jag har bättre sådan i Gustavsberg, men jag har gjort det jag kan här. Men någon vevradio har jag inte, erkänner Christina Andersson.