Den gångna helgen anordnade Nigel Bell för fjärde gången den årliga cricketmatchen vid sitt hem i Mästerby. Som traditionen bjuder spelades matchen mellan det norra halvklotet (norr) och det södra halvklotet (söder).
På planen fanns spelarefrån England, Australien, Skottland, Afghanistan, Barbados, Sydafrika. Samt några gotlänningar på respektive lag, däribland undertecknad. Matchen spelades med träningsboll av gummi, på så vis behövde inte slagmännen vara utrustade med skydd och hjälm.
Nigel Bell kommer från engelska Yorkshire och har spelat på semiprofessionell nivå i hemlandet.
– Jag har spelat i 25 år. Cricket var det enda jag saknade när jag med min familj för 15 år sedan flyttade hit till Gotland, säger Nigel Bell.
Efterhand har han träffat folk på ön med varierande cricketbakgrund, så småningom mynnade det ut i den årliga matchen.
Hur beskriver man enklast cricket för den oinvigde?
– Jag antar att man förenklat kan man beskriva cricket som en blandning av baseboll och schack.
Schack?
– Ja, det är ett väldigt taktiskt spel med mycket strategi. Det handlar inte bara om att kasta så hårt som möjligt och sedan slå så hårt som möjligt.
Ser du möjligheter för cricket att växa sig starkare på ön?
– Absolut, det finns det möjligheter för. Så här långt har jag varit den drivande kraften på hobbynivå, men min tid räcker inte för att ta det vidare. Jag arbetar alldeles för mycket under sommarhalvåret, annars hade jag personligen försökt att vidareutveckla cricketsporten här på ön.
16-årige Jamal Mamand utmärkte sig ordentligt i matchen, både som batter (slagman) och bowler (kastare). Han anlände till Sverige för ett år sedan som ensamkommande flyktingbarn från Afghanistan. Jamal stora passion är cricket, men att spela här i Sverige hade han börjat tappa hoppet om.
– Sedan besökte jag idrottens dag i Almedalen där cricket fanns med. Efter det kom jag i kontakt med Nigel som bjöd in mig att spela matchen. Jag är mycket glad, att vara med här betyder jättemycket för mig, säger Jamal Hamand.
Under spelets gång hagladetråkningarna mellan lagen, hela tiden med glimten i ögat. Psykningar av det slaget går under benämningen ”sledging” inom cricket. Skotten Aiden Macfarlane förklarar:
– Det är en del av spelet att få motståndarna ur balans, vissa har gjort det till en konstform. Den bästa sledge jag har hört var mellan en australiensare och en engelsman. När engelsmannen förberedde sig för att slå så vände sig den australiensiska bowlern om och frågade ”Hur står det till med din fru och mina barn?”. Då svarade engelsmannen ”Det är fint med frun och ungarna är efterblivna.”, säger Aiden Macfarlane.
När stunden kommit för GT-sportens reporter att ta plats som slagman, så har jag mot bättre vetande inte förberett mig med att provslå något innan match.
Men hur svårt kan det vara? Bra mycket svårare än jag trott ska det visa sig.
Norras Nigel Bell tar sats för att bowla. Bollen visslar förbi och sitter mitt i wicketen. Insatsen som slagman är över på ett par sekunder, följt av en skamsen promenad av planen. Andra gången det blir min tur är jag mer konservativ med slagträet och blir kvar några klädsamma minuter innan det på nytt smäller i wicketen.
Bättre går det för lagkamraten Dudley Slinger från Barbados. Med sitt ”half-century” (50 runs) blev han utsedd till man of the match. Årets match var spännande in i det sista. Inför den näst sista bollen i matchen ledde Norr med 142–141. Då skickade Söders slagman Mark Hogan iväg bollen som via en studs gick ut över planens gräns för fyra avgörande poäng och slutresultatet 145–142, och vilt segerjubel utbröt.
– Det kan inte bli jämnare än så här i en match. Att då få ta de avgörande runs som krävdes, det känns fantastiskt bra, säger matchvinnaren Mark Hogan med ett stort leende och fortsätter:
– Matchen spelas ju i all vänskaplighet, men det är klart att det blir lite prestige när det drar ihop sig.
I och med årets seger utjämnade Söder till 2–2 i inbördes möten.