– Nu ska vi gå den väg som de dödsdömda fick gå, på väg upp till sin avrättning, säger arkeologen Per Widerström, och vår klunga börjar sakta röra sig uppåt över kullerstenen. Ett trettiotal personer har samlats för att gå den guidade turen under fredagsmorgonen. Det mesta under Crimetime håller sig inom fiktionens ramar, men denna vandring går bakåt i Visbys faktiska historia under medeltiden och framåt. Vi börjar vid Packhusplan, som först agerade stora torget i staden, och rör oss mot det som i dag tagit dess plats. Där vaknar restaurangerna sakta till liv och börjar förbereda inför kvällens öppning.
Med på turen går Robert Hammarström och Elin Nilsson. De passade på att boka in dödsturen under sin semester på ön.
– Jag har aldrig varit här på Gotland, så det mesta som berättas här är helt nytt för mig. Jag är en riktig historienörd, så det ska bli spännande att se Galgberget, säger Robert Hammarström.
Efter Stora torget går vi upp mot Klintbacken, dit skamstraffen flyttades under 1700-talet.
– Man ville inte störa borgarna som bodde runt Stora torget med ljudet från skriken, säger Per Widerström, innan vi vandrar vidare mot Rackarbacken. Här höll rackaren till och gjorde allt det jobb som ingen annan ville göra, exempelvis att ta hand om djur som dött, berättar han. Enligt Per får Gotlands museum fortfarande samtal från människor som tror sig hittat människoben på platsen, men som i själva verket är från hästar eller hundar.
Vidare mot Galgberget går Catharina Gelin och och Elisabeth Svedin först i ledet. De är här för hela deckarfestivalen, och tyckte att det kunde vara intressant med ett avbrott från fiktionen.
– Det är roligt med litterära vandringar också, men det är ju speciellt när det är riktig historia det handlar om, säger Elisabeth Svedin.
– Jag är här för första gången och då känns det som att man måste passa på när det finns en bra guide, det kan vara svårt att hinna med allt annars, fortsätter Catharina Gelin.
Vandringen går vidare till slutmålet, Galgberget. Gruppen samlas mellan de tre pelarna som än i dag vittnar om den dåtida galgkonstruktionen, och Per Widerström visar bilder på hur det kan ha sett ut när den fortfarande var i bruk för många år sedan. Efteråt är han nöjd med den guidade turen.
– Det typiska med sådana här arkeologiska turer är ju att det mesta ligger under jord, men det är jättekul att hålla sådana här turer ändå. Många på Gotland och generellt i Sverige är intresserade av arkeologi, det är kul att få berätta då.