I februari flyttade Miriam Söderberg till Gotland från Uppsala. Med sig hade hon sin cykel.
– Jag hade inget lås till den och de första dagarna stod den olåst, säger hon.
I bostadsområdet på Bingeby stals cykeln omgående.
– Jag skulle till affären och då var den borta. Cykeln var några år gammal och värd kanske 1 500 kronor, säger Miriam Söderberg.
Hon gjorde inte någon polisanmälan, chansen att få tillbaka sin cykel bedömde hon som minimal.
Miriam Söderberg jobbar som undersköterska på Visby lasarett. Hon jobbar konstiga tider, stadsbussen är därför svår att passa.
– Har man inte körkort är cykel det enda alternativet, säger hon.
Miriams mormor på fastlandet lånade ut sin svarta damcykel från 1960-talet, som hämtades till Gotland.
– Jag köpte ett lås, den cykeln fick inte bli stulen, säger Miriam Söderberg.
Men – det var precis vad som hände. Trots att cykeln var fastlås i cykelstället utanför lasarettets entré, stals den en regnig kväll i början av juni.
– Jag fick gå hem. Jag tänkte, det här är inte sant. Jävla idioter, låt min cykel vara! Det var jättejobbigt att behöva ringa mormor och berätta, säger hon.
Efter att ha blivit bestulen på två cyklar på kort tid skrev Miriam ett inlägg på facebook. Hon fick mängder av svar.
– Det var flera som hade blivit bestulna på sina cyklar samma kväll som min försvann, säger hon.
Miriam Söderberg känner sig övertygad om att en del av de många cykelstölderna är organiserade av ligor.
– Det är någon som åker runt och knipsar. Det går rykten om att cyklarna försvinner till fastlandet. Polisen borde ha bättre koll om det är olika lastbilar som kör runt, säger hon.