Det finns däckfirmor. Och så finns det däckfirmor. Den längst söderut på Gotland, i Sundre socken och med utsikt över havet, drivs av Einar Johansson. Han växte upp på gården, Otes, där det nu ligger prydliga travar med däck i det som en gång var ladugård med foderhäck och gödselränna.
– Det är väl så där 30 år sen som jag började med verkstad, först tillsammans med grannen, säger Einar Johansson.
Han gick egentligen i pension – och det för ganska länge sedan – efter många år som lantbrukare.
– Men jag kan inte sitta still, konstaterar han. Så jag satte i gång med däck. Och det har gått väldigt bra.
Arbetet i hans däckverkstad ger syn för sägen, även om Einar Johansson nuförtiden med ålderns rätt nöjer sig med att skifta däck på högst 5-6 bilar om dagen.
– Jag orkar inte krypa och lyfta så mycket längre.
Det går vant och smidigt när bilarna hissas upp och mer eller mindre slitna sommardäck åker av. Verkstadslokalen hyste tidigare svinhus och vagnbod, samt en snickarbod. Där finns nu lyftanordningen, balansmaskin och flera däckbytesmaskiner, en för personbilar och en större för däck till traktorer och andra tyngre fordon.
– Tänk hur maskinerna till jordbruket har utvecklats. Det är inte klokt, reflekterar Einar Johansson.
– Pappas första traktor hade en motor på 16 hästkrafter och kunde dra en enda plog eller fjäderharv. Nu är det traktorer för miljoner.
81 år fyllda så har han perspektiv en bit bakåt. Det egna körkortet togs 1954.
– Då betalade jag 4 kronor och 20 öre för 10 liter bensin. Det räckte med en tia om man skulle ut någonstans, både till bensin och till inträde.
Det är bara i början på säsongen och dagen då Gotlands Tidningar besöker däckverkstaden är det lugnt. Frost har synts en morgon på Sudret, på öns centrala delar varnades det för frosthalka för någon vecka sedan och Einar Johansson räknar snart med en viss anstormning.
I däckhotellet väntar 150 omgångar vinterdäck på att få göra nytta. Däcken ligger ordnade sockenvis; mest vamlingar, en hel del från Hamra och Sundre. Men hit kommer också kunder från Visby och från fastlandet. En sockenskylt i ladugårdstaket är textad ”sommargotlänning”.
Nya däck köps in lokalt på ön och sen har Einar Johansson ett lite speciellt erbjudande; ingen kostnad för skifte och förvaring – i det fall man köper nya däck av honom. Han säger att stockholmarna häpnar när de får höra talas om arrangemanget.
Marknadsföring ägnar han sig inte åt och någon skyltning fram till däckverkstaden finns inte. Han delade ut ett reklamblad alldeles i starten för däckverkstaden, det räckte.
– Det är ju inte så stort, det blir mest fickpengar, säger han.
På gården bor också hustrun Ingrid Johansson, som bland annat arbetade som snickare innan hon gick i pension. Tillsammans fick de uppleva den här höstvinterns första frostvita täcke över markerna när de hastigt måste bege sig till Visby en morgon. Halt på vägen var det ändå inte, men den tiden närmar sig. Och Einar Johansson tycker det är skönt att vägarna på Gotland inte saltas.
– Bilarna rostar mycket mindre. Häromdagen hade jag inne en Volvo från 70-talet utan en rostfläck, berättar han.
– Men när det regnar och sen fryser då blir det hemskt halt och man ser det inte. Så att ta det försiktigt, även fast man har dubbdäck, är väl det bästa råd jag kan ge, säger Einar Johansson.