På Dune gård i Dalhem driver Mats Bondesson en av Gotlands 25 grisgårdar tillsammans med sin son Emil Klintström. Mats är uppvuxen med grisar och drev grisproduktion i Halland, innan han och familjen flyttade till Gotland och Dalhem för 23 år sedan. Att det blev just Gotland berodde på att Mats hustru kommer från ön.
– Det här var grisgård även innan och vi har fortsatt, säger Mats Bondesson.
Även om Mats levt med grisar sedan barnsben hade det likväl kunna bli något annat djurslag efter flytten.
– Olika gårdar har olika förutsättningar. Hade vi bott i en kustsocken hade vi kanske haft köttdjur och hade vi bott på Fårö hade vi kanske haft lamm och köttdjur.
Att det blev just Dalhem var en tillfällighet.
– Den här gården blev till salu i precis rätt ögonblick.
Mats är 64 år och sonen Emil är 38. Planen är att Emil så småningom ska ta över.
– Vi har börjat så smått att planera för ett generationsskifte. Jag har tänkt jobba ett tag till, men hur länge beror på hälsan.
Emil Klintström jobbar heltid på gården sedan fem år tillbaka, men driver även sin egen gård fyra kilometer bort. Han har också sambo och två barn, som kräver sin del av hans vakna tid.
– Den är inget man lever på. Det är ungefär 45 hektar åkermark med spannmålsproduktion och hälften säljs hit som foder, säger Emil.
På gården finns 1 600 slaktgrisar åt gången, samt 25 nöt. Unggrisarna köps in från gotländska gårdar och föds sedan upp till slakt. Gården är tillräckligt stor för att försörja både far och son, samt ytterligare en anställd på deltid. Eftersom djurhållning är ett dygnet runt- och året runt-arbete gör det stor skillnad att vara flera om ansvaret.
– Det avlastar så oerhört att ha en anställd, det gör också att vi två kan göra saker tillsammans som vi annars inte kunnat göra.
Emil var 16 år när familjen lämnade Halland för Gotland.
– Att komma till Dalhem kändes rätt. Det är bra grannar och bra gemenskap, det finns också många i min ålder här, säger Emil.
Han hade just gått ut nian innan flytten och började naturbruksprogrammet på Lövsta.
– Det var ett stort steg att komma till en klass där alla kände alla. Det var en jobbig tid i början, men jag fick jättebra kompisar och många av oss håller ännu ihop.
Att vara grisbonde innebär att lönsamheten är svajig.
– Det går upp och ner. Vi är vana vid prisfluktuationer, det gäller att spara i ladorna för att överleva de dåliga åren, säger Mats.
Han ser positivt på att konsumenterna i allt högre grad väljer svenskt kött.
– Men vi har lite att jobba med i näringen för att få in mer griskött i restauranger och storhushåll och då framför allt svenskt griskött. Går du på restaurang är det sällan gris på àla carte-menyn, det ingår möjligen lite bacon eller sidfläsk i någon kötträtt.
Trots att svenskarna äter mindre kött än tidigare, ökar den svenska grisköttproduktionen. Minskningen ligger hos det importerade köttet.
Vegotrenden oroar till viss del, men Mats Bondesson tror ändå på en framtid för närproducerat fläskkött.
– Julskinkan har kanske sett sina glansdagar. Den kommer inte att försvinna, men det har varit en trend att minska på julskinkinköpen.
Hur är grisar som djurslag?
– De kan faktiskt vara lite jobbiga, bökiga. Grisarna är mer nafsiga än förr. Man har avlat på piggare och livskraftigare grisar, men de sover och vilar också mycket, säger Mats Bondesson.