Emerich Roth föddes i Tjeckoslovakien 1924. Vid 19 års ålder sattes han i koncentrationsläger. Några år efter krigsslutet flyttade han till Sverige, där han vigde sitt liv åt att föreläsa och berätta om sina upplevelser under nazisttiden. I den rollen syntes han ofta på Gotland.
Ja, för kan man verkligen fira när priset i fråga delas ut i samband med förintelsens minnesdag och till minne av överlevaren Emerich Roth (1924-2022)?
– Det är ju otroligt hedrande, men nej, det går så klart inte att ”fira”. Särskilt inte när världen ser ut som den gör, säger Niko Caspers när Helagotland når honom efter några nätter fyllda av grubblerier.
Han föddes i Nederländerna, drygt tio år efter krigets slut. Förintelsen fick Niko Caspers alltså på sätt och vis med modersmjölken, som han uttrycker det.
– Flera av mina släktingar var engagerade i motståndsrörelsen. Och min farfars bror var gift med en judinna, så jag har liksom levt med det här hela mitt liv. Därför tycker jag att det är lite skrämmande. Att vi som människor aldrig lär oss av våra misstag. Man får det här priset för att man visat medmänsklighet. Det borde vara en självklarhet, men när man ser det som händer i Ukraina ... Där fortsätter mördandet.
När kriget bröt ut i början av 2022 var Niko Caspers – smed till vardags – med och grundade välgörenhetsnätverket Smeder utan gränser, som till dags dato kört ner runt 140 bilar med förnödenheter till Ukraina, ibland med Niko själv bakom ratten.
Nu har det snart gått tre år. Kan du fortfarande känna hopp?
– Det måste man. Redan efter första resan, när vi pratade med brigaden där nere, förstod vi att det här skulle ta tid. Visst kan det kännas tröstlöst ibland, men så fort vi får bilder på barnen och hur glada de blir av sakerna vi skickar ner, då känner man det där hoppet igen. Det gör man även om man kört ner och parkerar lite galet. För då får man en parkeringsbot.
Niko Caspers har engagerat sig för välgörenhet under många år. Sedan kriget i Ukraina bröt ut har han själv kört ner förnödenheter vid sex tillfällen.
Då känner du hopp?
– Ja, det visar att infrastrukturen finns kvar, trots all förödelse. Det ukrainska folket har en otrolig kämpaglöd. De går vidare, bygger upp igen.
På den punkten liknar ukrainarna den man som gett upphov till priset, som Niko Caspers nu förlänats.
– Emerich Roth överlevde fem koncentrationsläger. Han såg och upplevda oerhörda fasor – ändå trodde han på människan ända in i det sista. Han var övertygad om att människan inte föds ond, utan att hon blir det på grund av sin miljö. Den insikten ger mig också hopp.
Emerichstipendiet har delats ut femton gånger. Juryn består av Emerich Roths änka Kerstin och gotlänningen Kerstin Blomberg.