En bra trafikdag har Lennart Johansson och Hans Brennwald fullt upp, med tre avgångar och totalt omkring 300 passagerare mellan Dalhem och Roma.
Dunket från rälsskarvarna bildar en stadig rytm och den gamla silon vid sockerfabriken i Roma kommer allt närmare. Tågsetet susar fram över åkrar och ängar i Lennart Johansson och Hans Brennwalds trygga händer.
– Att träffa människor och få köra lok är kul, roligast är att få en jämn och fin inbromsning, säger Lennart Johansson och berättar att han kört buss och lastbil, innan han för snart två år sedan bestämde sig för att utbilda sig till lokförare.
Hans Brennwald tjänstgör i dag som lokbiträde, ett steg på karriären i hans utbildning till färdig lokförare. Snart är han redo för uppkörning.
Även om tågen i ordinarie linjetrafik sedan länge slutat gå på Gotland har lokförare blivit ett bristyrke.
– Vi har varit längre på Hesselby station än Slite-Roma järnväg, de höll i gång 51 år och vi har varit här 52, säger Anders Svensson, vice ordförande i föreningen Gotlandståget som svarar för museijärnvägen i Dalhem.
Antalet passagerare har ökat kraftigt, så antalet trafikdagar. Kryssningskajen har bidragit till det.
Sedan linjen började byggas ut hela vägen fram till Roma, förbi Thule station, har verksamheten bokstavligt talat gått som tåget. Från drygt 6 000 passagerare året 2006 körde man förra året fler än 14 000 passagerare de 6,5 kilometerna.
– I fjol hade vi 80 trafikdagar. I sommar har vi veckor när det går tåg varje dag, ibland tre avgångar om dagen. Det är helt galet. Vi klagar inte, men det sliter på personalen, säger Anders Svensson och berättar att det råder brist på såväl lokförare som stinsar.
Föreningen lyckas i dag skaka fram sex till sju utbildade lokförare. Antalet stinsar, som styr trafiken, är lika akut.
Lennart Johansson åkte mycket tåg som barn i Norrland. Sedan han flyttade till Gotland utbildade han sig till lokförare och är i dag en av få eldsjälar som klarar av att köra tågen välfyllda med resenärer mellan Dalhem och Roma.
Förutom trycket från vanliga passagerare har kryssningskajen i Visby satt oväntad skjuts på tågtrafiken. Förra året bussades omkring 3 000 kryssningspassagerare antingen till Roma eller till Hesselby i Dalhem för att åka tåg. Många av dem har ett brinnande intresse, bland annat eftersom länder som Storbritannien hade kvar ånglok betydligt längre än Sverige vilket ger äldre britter kraftig nostalgikänsla.
– Hade vi haft en pool på tio lokförare hade det varit fantastiskt, säger Anders Svensson och berättar att man faktiskt ibland fått hjälp från fastlandet, av gästande lokförare från SJ som till vardags kör betydligt större tåg än de gotländska smalspåriga.
Gotlandstågets Anders Svensson visar den rälsbuss som byggs upp från grunden, med delar från en dansk rälsbuss som skrotats.
Om intresset är tillräckligt stort kan en ny utbildning dras igång till hösten, i Vuxenskolans regi.
– Man ska vara någorlunda frisk, tycka att det är kul att hålla på och att träffa massor av glada människor, säger Anders Svensson och berättar att det kan ta ungefär ett år på kvällstid att utbilda sig, för att sedan köra upp.
Utbildningen är gratis, förutom medlemskapet på 300 kronor till föreningen, men man får heller inte betalt. Däremot en härlig gemenskap, lovar Anders Svensson och berättar att kraven och teorin i grunden är desamma för att köra smalspårig järnväg till Roma som att köra nattåget från Stockholm till Sundsvall.
– Vi har plats för alla, just nu brist på kvinnor och ungdomar. Tänk att få hit ett gäng 20-åringar – det skulle vi absolut gilla, säger han.
Den här motorvagnen är i grunden en som gått i trafik i Mönsterås i Småland och som skrotades 1940. Den ska vara i trafik igen under nästa år.
Personalbristen kommer att bli än mer påtaglig när de två motorvagnar som föreningen håller på att renovera är klara att sättas i trafik. Den ena är en av två i hela landet, ursprungligen byggd för ångdrift 1910, som ska sättas i trafik redan nästa år. Den andra är en rälsbuss som nytillverkas i Dalhem, där stora delar tas från en som skrotats i Danmark.
– Plötsligt kan vi på säsongsavslutningar köra massor av tåg, där besökarna kan åka med de olika loken. Det är personalbristen som sätter stopp, säger Anders Svensson.