Nazister i Almedalen: yttrandefrihet, värden och värderingar
ECPAT Sverige kräver att Region Gotland omprövar sitt tidigare beslut om att låta nazisterna delta i Almedalen samt att polisen inte försitter sin chans, utan använder sig av befintlig lagstiftning för att skydda grundläggande demokratiska intressen.
Hur blev nazismen en ickefråga? Har majoriteten av oss blivit så avtrubbade att vi ser åt ett annat håll när hundratals nazister marscherar under fanor och kampsånger? Vilka kommer behöva flytta på sig i Visby under Almedalsveckan, pga. rädsla för att utsättas för hot eller våld?
Region Gotland har snubblat över en rad av egna misstag. Först hade de inget att invända mot att Nordiska Motståndsrörelsen skulle delta i Almedalen. Därmed försatte de möjligheten att direkt och formellt avstyrka nazisternas deltagande. Sedan sa projektledningen för Almedalsveckan att NMR:s ansökan behandlas ”som alla andra” och att ”Regionen lägger sig … inte i vilka åsikter som förs fram, inte heller om de är antidemokratiska.” Därefter förklarades det dock att regionen sagt ifrån och att NMR inte skulle få vara en del av det officiella programmet. Denna illusion av handlingskraft möttes av misstro. Mycket riktigt gick regionen redan följande vecka ut med att de ”skärper kriterierna för det officiella programmet” för att slippa NMR i framtiden. Men i år skulle de få delta. Regionchefen och tekniska nämnden, under ledning av sin ordförande, har dock sedermera insett vidden av detta beslut och har i efterhand arbetat intensivt med att försöka få polisen att dra tillbaka tillståndet.
Polisen däremot väljer att hålla en låg profil. Vad det beror på är svårt att säga, kanske är skälet så enkelt att det är bra och praktiskt att ha nazisterna på en plats på tider som kan schemaläggas? Formellt förklarade dock polisens talesperson att ”Almedalsveckan är ju ett väldigt bra sätt att visa vad vi har för demokratiska möjligheter i yttrandefrihetslagen och förordningen så det finns möjlighet att söka tillstånd och vi har beviljat det”.
Hot och våld som metod
Den 1 maj i Falun framgick det att kärnan i Nordiska Motståndsrörelsen är långt fler än de 15-20 anhängare, som refererats till i olika sammanhang. Tidningen Expos kartläggning av 159 av NMR:s mest aktiva medlemmar visar att en dryg fjärdedel dömdes för vålds- eller vapenbrott under 2015 och att fler än hälften är dömda för någon form av brott. Våldsaspekten är således en central del av NMRs sätt att verka och påverka.
Antalet aktörer eller enskilda personer som pga. NMR valt att avstå eller begränsa sin medverkan i Almedalen är anmärkningsvärt. Skälet är i vissa fall rädsla. Nazisterna har därför redan – på ett väldigt primitivt och effektivt sätt – uppnått något av vad de eftersträvar, dvs. makt genom förtryck av politiska eller andra motståndare som värnar om de mänskliga rättigheterna och det demokratiska samtalet.
Det är förvisso bra att frågan diskuteras, när intoleransen mot extremism är på glid. Och förhoppningen är såklart att det ska leda till något bra. Sveriges regering har sedan många år anslutit sig till de länder som sagt ”aldrig mer” om förintelsen. Extremismen har också i allt högre utsträckning, och i kölvattnet på ett antal fruktansvärda attacker, börjat jämställas med terrorism. Ändå verkar samhället ha en oförmåga att se nazismens våldsverkare i samma ljus som terrorismen och sätter därmed inte stopp då nazisterna tar mer och mer utrymme på den offentliga arenan – samma arena och samma demokratiprocess som de vill omstörta med våld.
Våld, värden och värderingar
För många är dragningskraften till Visby stor och kanske är det därför som få totalt sett till slut väljer att bojkotta. Stora kommersiella värden står på spel i Almedalen. Samtidigt behöver civilsamhället nå ut med bl.a. kunskap, budskap, krav och kritik, som grundar sig på värderingar och på mänskliga rättigheter.
Även om de flesta idag säger att de tar avstånd från alla former av främlingsfientlighet och extremism, ser vi en ny form av beröringsskräck för nazismen. Den bottnar delvis i att frågan om yttrandefrihet till viss del är komplex, men även att NMR på ett cyniskt sätt exploaterar både grundlagen och offentlig förvaltning. De har anpassat sig så att de inte alltför ofta eller alltför uppenbart bryter mot lagen, men de tvekar inte att använda våldet som en resurs för att uppnå sina mål. De uppmanar sina anhängare att beväpna sig, förespråkar deportation av det NMR kallar rasfrämlingar och vill straffa oliktänkande. ”Folkförrädare” anses vara det allvarligaste brottet där många anhängare till NMR i en undersökning förespråkade dödsstraff.
Budskapet, eller propagandan, som NMR sprider står redan i strid med Konventionen om avskaffande av rasdiskriminering (CERD) som trädde i kraft i Sverige 1972. Sverige har där en skyldighet att motarbeta hatbrott och spridande av rasistisk och våldsbejakande propaganda, men det svenska rättsväsendet har hittills varit tillfreds med att använda lagutrymmet hets mot folkgrupp. Den reaktiva svenska lagstiftningen har visat sig vara otillräcklig för en proaktiv nazism på frammarsch, vilket Sverige också fått internationell kritik för.
ECPAT tycker därför att det är positivt att organisationen Civil Rights Defenders överklagade beslutet att låta NMR delta i Almedalen i år. De motiverar detta bl.a. med att ”NMR är en nazistisk organisation med en tydlig anti-demokratisk våldsideologi grundad på tron om en rasöverlägsenhet och på ett rashat…”.
Så sent som på 90-talet såg vi krig i Europa där nationalism använde ras och religion som kriterier för hur mycket folk var värda. Ingen trodde heller då att det på allvar skulle kunna hända i vår del av världen, men ändå dog 200 000 människor i ett krig på Balkan som drev flera miljoner på flykt.
Mötes- och demonstrationsfriheten är central för att samhället ska kunna fatta demokratiska beslut. Friheterna kan och bör dock inskränkas om den kommer på kollisionskurs med andra friheter. Som när ett flyktingbarn måste evakueras eller en besökare i Almedalen inte vågar säga vad den tycker på grund av nazisternas närvaro. Polisen kan med stöd av ordningslagen och med hänsyn till säkerheten neka nazisternas allmänna sammankomst. Polisen kan också hänvisa till en särskild grupps tidigare sammankomster och neka tillstånd om det tidigare uppstått våld i samband med dessa. När de i organiserad form framträder på offentlig plats har NMR gång på gång uppvisat att de överträder gränsen för sin yttrande-, mötes- och demonstrationsfrihet. Deras alltmer frekventa närvaro i det offentliga måste begränsas genom att polisen börjar använda tillgänglig lagstiftning.
Ytterligare ett sorgligt resultat av att lagen har tillåtit NMR att registrera sig som ett politiskt parti, och gjort den politiska högerflanken nattsvart, är att SD till sist normaliserats och kommer av mindre kritiska väljare att framstå som ett mittenparti. En farlig förskjutning i sig för de mänskliga rättigheterna. Men det är en diskussion som kräver en egen artikel. Sammanfattningsvis anser ECPAT Sverige att Region Gotland tidigt försatte en chans att förhindra nazisternas manifestation under Almedalen.
ECPAT Sverige kräver nu att Region Gotland omprövar sitt tidigare beslut och att polisen inte försitter sin chans, utan använder sig av befintlig lagstiftning för att skydda grundläggande demokratiska intressen. Dessa intressen väger tyngre än nazisternas rätt till yttrande-, mötes- och demonstrationsfrihet. Vi kräver att NMR nekas tillstånd att anordna en allmän sammankomst i Almedalen. Än är det inte för sent.
Kent Persson, ordförande
Anders Pettersson, generalsekreterare
ECPAT Sverige